Galaterbrevet 1
1 Paulus, apostel, icke från människor, ej heller genom någon människa, utan genom Jesus Kristus och genom Gud, Fadern, som har uppväckt honom från de döda --
Njame Paulo mutumwa, ndiya kusalwa ne bantu nambi kupitila mu muntu sobwe, nsombi ndalasalwa ne Yesu Klistu, kayi ne Lesa Bata balamupundusha kubafu.
2 jag, jämte alla de bröder som äro här med mig, hälsar församlingarna i Galatien.
Ame pamo ne baname abo bali pamo nenjame, tulamupanga mitende mibungano ya mucibela ca Galatiya.
3 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och ifrån Herren Jesus Kristus,
Kwina moyo ne lumuno lwa Lesa Bata ne Mwami Yesu Klistu lube nenjamwe.
4 som har utgivit sig själv för våra synder, för att rädda oss från den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och Faders vilja. (aiōn g165)
Yesu walaliyaba pacebo cakwambeti atulubule ku bwipishi bwetu, kayi walatupulusha kufuma kubuyumi bwaipa bwacino cindi. Walensa bintu mbyalikuyanda Lesa Ishetu. (aiōn g165)
Bulemeneno butapu bube kuli Lesa cindi conse. Amen. (aiōn g165)
6 Det förundrar mig att I så hastigt avfallen från honom, som har kallat eder till att vara i Kristi nåd, och vänden eder till ett nytt evangelium.
Ndakankamananga pakuboneti mulapatukunga kufuma kuli Lesa walamukuwa kwelana ne kwina moyo kwa Klistu, mulatatiki kukonka mulumbe naumbi,
7 Likväl är detta icke något annat "evangelium"; det är allenast så, att några finnas som vålla förvirring bland eder och vilja förvända Kristi evangelium.
mulumbe ngomulakonkelenga nte mulumbe waina sobwe. Nsombi kuli bantu nabambi balayandanga kumufulunganya pakusandula Mulumbe Waina ulambanga sha Klistu.
8 Men om någon, vore det ock vi själva eller en ängel från himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat för eder, så vare han förbannad.
Nomba uliyense, nambi njafwe nambi mungelo lafumu kwilu wisakumukambaukila Mulumbe Waina wapusana ne ngotwalamukambaukila, uyo ashinganwe.
9 Ja, såsom vi förut hava sagt, så säger jag nu åter: Om någon förkunnar evangelium för eder i strid mot vad I haven undfått, så vare han förbannad.
Mbuli ncotwalambapo kendi kayi ndabweshengaponga kwambeti muntu uliyense weshi akamukambaukile mulumbe wapusana ne Mulumbe Waina ngotwalamwambila, uyo abe washinganwa.
10 Är det då människor som jag nu söker vinna för mig, eller är det Gud? Står jag verkligen efter att "vara människor till behag"? Nej, om jag ännu ville vara människor till behag, så vore jag icke en Kristi tjänare.
Sena pakwamba bintu ibi ndayandangeti bantu bansuminishe? Sobwe, nsombi kwambeti Lesa ansuminishe. Sena ndayandanga kwambeti nkondweleshe bantu? Nendalikuyanda kukondwelesha bantu, nendalabula kuba musebenshi wa Klistu.
11 Ty det vill jag säga eder, mina bröder, att det evangelium som har blivit förkunnat av mig icke är någon människolära.
Mobanse, kamuleka ndimwambile, Mulumbe Waina uyo ngonkute kukambauka nkaukute kufuma kubantu sobwe.
12 Det är ju icke heller av någon människa som jag har undfått det eller blivit undervisad däri, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus.
Nkandalautambula kufuma kubantu sobwe, kayi kuliya muntu walanjiyisha, nsombi ni Yesu Klistu mwine ewalanjubulwila Mulumbe uwu.
13 I haven ju hört huru det var med mig, medan jag ännu vandrade i judiskt väsende: att jag då övermåttan våldsamt förföljde Guds församling och ville utrota den,
Mwalanyumfwa bwikalo bwakame bwakaindi mpondalikuba mumpaililo ya Ciyuda. Ndalikuba muntu walikupensha mubungano wa Lesa kwakubula inkumbo, kayi ndalikuyandishisha kuwonongelalimo.
14 ja, att jag gick längre i judiskt väsende än många av mina samtida landsmän och ännu ivrigare nitälskade för mina fäders stadgar.
Ndalikupita baname bangi balikuba bamushimba wakame pakwinsa bintu bya mpaililo ya Ciyuda, kayi ndalikuba walibenga pakukonka miyambo ya bashali betu.
15 Men när han, som allt ifrån min moders liv har avskilt mig, och som genom sin nåd har kallat mig,
Nsombi Lesa walampatula kantana nsemwa, kayi mukwina moyo kwakendi walankuweti ndimusebensele. Lino mpwalayanda
16 täcktes i mig uppenbara sin Son, för att jag bland hedningarna skulle förkunna evangelium om honom, då begav jag mig strax åstad; jag rådförde mig icke med någon människa,
kundesha Mwanendi kwambeti njenga akukambauka Mulumbe Waina ulambanga sha endiye kubantu bamishobo naimbi, ndiya kuyapo kumuntu naumbi kwambeti ampeko mano.
17 ej heller for jag upp till Jerusalem, till dem som före mig voro apostlar. I stället for jag bort till Arabien och vände så åter tillbaka till Damaskus.
Kayi nkandalayapo ku Yelusalemu kuya kubona balatanguna kuba batumwa kantana mba umo wa endibo. Nsombi ndalaya ku Alabiya kayi ne kubwelela ku Damasiko.
18 Först sedan, tre år därefter, for jag upp till Jerusalem, för att lära känna Cefas, och jag stannade hos honom femton dagar.
Mpopalapita byaka bitatu ndalaya ku Yelusalemu akunyumfwa makani kuli Petulo, ndalekalako masuba akwana likumi ne asanu.
19 Men av de andra apostlarna såg jag ingen; allenast Jakob, Herrens broder, såg jag.
Nkandalabonapo mutumwa naumbi, nsombi enkowa Jemusi mukwabo Mwami.
20 Och Gud vet att jag icke ljuger i vad jag här skriver till eder.
Ncondalembenga nicakubinga, kayi neye Lesa ucinshi kwambeti nkandabepenga sobwe.
21 Därefter for jag till Syriens och Ciliciens bygder.
Kufumapo ndalaya ku cibela ca ku Siliya ne ku Kilikiya.
22 Men för de kristna församlingarna i Judeen var jag personligen okänd.
Pacindi ico bantu ba mumibungano ya ku Yudeya nkabalikunjishiba ame sobwe.
23 De hörde allenast huru man sade: "Han som förut förföljde oss, han förkunnar nu evangelium om den tro som han förr ville utrota."
Balikunyufwowa mbyobali kwamba bantu eti, “Usa muntu walikutupensha lakambaukunga lushomo ndwalelesha kushina!”
24 Och de prisade Gud för min skull.
Neco balalumbaisha Lesa pacebo ca njame.
