Apostlagärningarna 22

1 "Bröder och fäder, hören vad jag nu inför eder vill tala till mitt försvar."

Brethren and fathers, hear my defence, which I now make to you.

2 När de hörde att han talade till dem på hebreiska, blevo de ännu mer stilla. Och han fortsatte:

And on hearing him speak to them in the Hebrew tongue, they kept the more silence. And he saith:

3 "Jag är en judisk man, född i Tarsus i Cilicien, men uppfostrad här i staden och undervisad vid Gamaliels fötter, efter fädernas lag i all dess stränghet. Och jag var en man som nitälskade för Gud, såsom I allasammans i dag gören.

I am indeed a Jew, born in Tarsus of Cilicia, hut brought up in this city, taught at the feet of Gamaliel in the strictness of the Law of our fathers, being zealous for God, as ye all are this day.

4 Jag förföljde 'den vägen' ända till döds, och både män och kvinnor lät jag binda och sätta i fängelse;

And I persecuted this way [[of belief]] even to death, binding and putting into prisons both men and women,

5 det vittnesbördet kan översteprästen och de äldstes hela råd giva mig. Också fick jag av dem brev till bröderna i Damaskus; och jag begav mig dit, för att fängsla jämväl dem som voro där och föra dem till Jerusalem, så att de kunde bliva straffade.

as also the high-priest beareth me witness, and all the elderhood; from whom I received letters to the brethren, and was on my way to Damascus to bring those also that were there, bound, to Jerusalem, that they might be punished.

6 Men när jag var på vägen och nalkades Damaskus, hände sig vid middagstiden att ett starkt sken från himmelen plötsligt kringstrålade mig.

But it came to pass, as I was on my way, and approaching Damascus, that about noon there suddenly shone around me a great light from heaven;

7 Och jag föll ned till marken och hörde då en röst som sade till mig: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig?'

and I fell to the ground, and heard a voice saying to me, Saul, Saul, why dost thou persecute me?

8 Då svarade jag: 'Vem är du, Herre?' Han sade till mig: 'Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.'

And I answered, Who art thou, Lord? And he said to me, I am Jesus the Nazarene, whom thou persecutest.

9 Och de som voro med mig sågo väl skenet, men hörde icke rösten av den som talade till mig.

And they that were with me saw indeed the light, and were afraid; but the voice of him that spoke to me they did not hear.

10 Då frågade jag: 'Vad skall jag göra, Herre?' Och Herren svarade mig: 'Stå upp och gå in i Damaskus; där skall allt det bliva dig sagt, som är dig förelagt att göra.'

And I said, What shall I do, Lord? And the Lord said to me, Arise, and go into Damascus; and there thou wilt be told of all which it hath been appointed thee to do.

11 Men eftersom jag, till följd av det starka skenet, icke mer kunde se togo mina följeslagare mig vid handen och ledde mig, så att jag kom in i Damaskus.

And as I could not see by reason of the brightness of that light, I was led by the hand of those that were with me, and came into Damascus.

12 Där fanns en efter lagen fram man, Ananias, vilken hade gott vittnesbörd om sig av alla judar som bodde där.

But one Ananias, a devout man according to the Law, well spoken of by all the Jews who dwelt there,

13 Denne kom nu och trädde fram till mig och sade: 'Saul, min broder, hav din syn igen.' Och i samma stund fick jag min syn igen och såg upp på honom.

came to me, and standing over me said, Brother Saul, receive sight. And I immediately looked up upon him.

14 Då sade han: 'Våra fäders Gud har utsett dig till att känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra ord från hans mun.

And he said, The God of our fathers chose thee to know his will, and to see the Righteous One, and to hear a voice from his mouth;

15 Ty du skall vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört.

for thou shalt be a witness for him to all men of what thou hast seen and heard.

16 Varför dröjer du då nu? Stå upp och låt döpa dig och avtvå dina synder, och åkalla därvid hans namn.'

And now why dost thou delay? Arise, and be baptized, and wash away thy sins, calling on his name.

17 Men när jag hade kommit tillbaka till Jerusalem, hände sig, medan jag bad i helgedomen, att jag föll i hänryckning

And it came to pass after my return to Jerusalem, while I was praying in the temple, that I fell into a trance,

18 och såg honom och hörde honom säga till mig: 'Skynda dig med hast bort ifrån Jerusalem; ty de skola icke här taga emot ditt vittnesbörd om mig.'

and saw him saying to me, Make haste, and go quickly out of Jerusalem; for they will not receive thy testimony concerning me.

19 Men jag sade: 'Herre, de veta själva att det var jag som överallt i synagogorna lät fängsla och gissla dem som trodde på dig.

And I said, Lord, they know that I imprisoned, and beat in every synagogue, those that believed in thee;

20 Och när Stefanus', ditt vittnes, blod utgöts, var ock jag tillstädes och gillade vad som skedde och vaktade de mäns kläder, som dödade honom.'

and when the blood of Stephen, thy witness, was shed, I myself was standing by and consenting, and keeping the garments of those who slew him.

21 Då sade han till mig: Gå; jag vill sända dig åstad långt bort till hedningarna.'"

And he said to me, Depart; for I will send thee far hence to the gentiles.

22 Ända till dess att han sade detta hade de hört på honom. Men nu hovo de upp sin röst och ropade: "Bort ifrån jorden med den människan! Det är icke tillbörligt att en sådan får leva."

And they listened to him as far as this word, and then lifted up their voices, and said, Away with such a fellow from the earth! for it was not fit that he should live.

23 Då de så skriade och därvid revo av sig sina kläder och kastade stoft upp i luften,

And as they were crying out, and shaking their garments, and throwing dust into the air,

24 bjöd översten att man skulle föra in honom i kasernen, och gav befallning om att man skulle förhöra honom under gisselslag, så att han finge veta varför de så ropade mot honom.

the chief captain ordered him to be brought into the castle, and bade that he should be examined by scourging; that he might ascertain for what cause they were thus crying out against him.

25 Men när de redan hade sträckt ut honom till gissling, sade Paulus till den hövitsman som stod där: "Är det lovligt för eder att gissla en romersk medborgare, och det utan dom och rannsakning?"

But when they had stretched him out with the cords, Paul said to the centurion that stood by, Is it lawful for you to scourge a man that is a Roman, and uncondemned?

26 När hövitsmannen hörde detta, gick han till översten och underrättade honom härom och sade: "Vad är det du tänker göra? Mannen är ju romersk medborgare."

When the centurion heard this, he went and told the chief captain, saying, What art thou about to do? For this man is a Roman.

27 Då gick översten dit och frågade honom: "Säg mig, är du verkligen romersk medborgare?" Han svarade: "Ja."

Then the chief captain came and said to him, Tell me, art thou a Roman? He said, Yes.

28 Översten sade då: Mig har det kostat en stor summa penningar att köpa den medborgarrätten." Men Paulus sade: "Jag däremot har den redan genom födelsen."

The chief captain answered, For a great sum I obtained this citizenship. And Paul said, But I was born a Roman.

29 Männen som skulle hava förhört honom drogo sig då strax undan och lämnade honom. Och när översten nu hade fått veta att han var romersk medborgare, blev också han förskräckt, vid tanken på att han hade låtit fängsla honom.

They therefore who were about to examine him left him immediately. And the chief captain also was alarmed when he knew that he was a Roman, and because he had bound him.

30 Då han emellertid ville få säkert besked om varför Paulus anklagades av judarna, låt han dagen därefter taga av honom bojorna och bjöd översteprästerna och hela Stora rådet att komma tillsammans. Sedan lät han föra Paulus ditned och ställde honom inför dem.

On the morrow, wishing to have certain knowledge why he was accused by the Jews, he released him, and ordered the chief priests and all the council to assemble; and bringing Paul down, he set him before them.