2 Samuelsboken 22
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
And David spoke unto the LORD the words of this song in the day that the LORD delivered him out of the hand of all his enemies, and out of the hand of Saul;
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
and he said: The LORD is my rock, and my fortress, and my deliverer;
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
The God who is my rock, in Him I take refuge; my shield, and my horn of salvation, my high tower, and my refuge; my saviour, Thou savest me from violence.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Praised, I cry, is the LORD, and I am saved from mine enemies.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
For the waves of Death compassed me. The floods of Belial assailed me.
The cords of Sheol surrounded me; the snares of Death confronted me. (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
In my distress I called upon the LORD, yea, I called unto my God; and out of His temple He heard my voice, and my cry did enter into His ears.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Then the earth did shake and quake, the foundations of heaven did tremble; they were shaken, because He was wroth.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Smoke arose up in His nostrils, and fire out of His mouth did devour; coals flamed forth from Him.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
He bowed the heavens also, and came down; and thick darkness was under His feet.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
And He rode upon a cherub, and did fly; yea, He was seen upon the wings of the wind.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
And He made darkness pavilions round about Him, gathering of waters, thick clouds of the skies.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
At the brightness before Him coals of fire flamed forth.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
The LORD thundered from heaven, and the Most High gave forth His voice.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
And He sent out arrows, and scattered them; lightning, and discomfited them.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
And the channels of the sea appeared, the foundations of the world were laid bare by the rebuke of the LORD, at the blast of the breath of His nostrils.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
He sent from on high, He took me; He drew me out of many waters;
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
He delivered me from mine enemy most strong, from them that hated me, for they were too mighty for me.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
They confronted me in the day of my calamity; but the LORD was a stay unto me.
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
He brought me forth also into a large place; He delivered me, because He delighted in me.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
The LORD rewarded me according to my righteousness; according to the cleanness of my hands hath He recompensed me.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
For I have kept the ways of the LORD, and have not wickedly departed from my God.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
For all His ordinances were before me; and as for His statutes, I did not depart from them.
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
And I was single-hearted toward Him, and I kept myself from mine iniquity.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
Therefore hath the LORD recompensed me according to my righteousness, according to my cleanness in His eyes.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
With the merciful Thou dost show Thyself merciful, with the upright man Thou dost show Thyself upright,
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
With the pure Thou dost show myself pure; and with the crooked Thou dost show Thyself subtle.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
And the afflicted people Thou dost save; but Thine eyes are upon the haughty, that Thou mayest humble them.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
For Thou art my lamp, O LORD; and the LORD doth lighten my darkness.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
For by Thee I run upon a troop; by my God do I scale a wall.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
As for God, His way is perfect; the word of the LORD is tried; He is a shield unto all them that take refuge in Him.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
For who is God, save the LORD? and who is a Rock, save our God?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
The God who is my strong fortress, and who letteth my way go forth straight;
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Who maketh my feet like hinds', and setteth me upon my high places;
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Who traineth my hands for war, so that mine arms do bend a bow of brass.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
Thou hast also given me Thy shield of salvation; and Thy condescension hath made me great.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Thou hast enlarged my steps under me, and my feet have not slipped.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
I have pursued mine enemies, and destroyed them; neither did I turn back till they were consumed.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
And I have consumed them, and smitten them through, that they cannot arise; yea, they are fallen under my feet.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
For Thou hast girded me with strength unto the battle; Thou hast subdued under me those that rose up against me.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
Thou hast also made mine enemies turn their backs unto me; yea, them that hate me, that I might cut them off.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
They looked, but there was none to save; even unto the LORD, but He answered them not.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
Then did I beat them small as the dust of the earth, I did stamp them as the mire of the streets, and did tread them down.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Thou also hast delivered me from the contentions of my people; Thou hast kept me to be the head of the nations; a people whom I have not known serve me.
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
The sons of the stranger dwindle away before me; as soon as they hear of me, they obey me.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
The sons of the stranger fade away, and come halting out of their close places.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
The LORD liveth, and blessed be my Rock; and exalted be the God, my Rock of salvation;
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
Even the God that executeth vengeance for me, and bringeth down peoples under me,
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
And that bringeth me forth from mine enemies; yea, Thou liftest me up above them that rise up against me; Thou deliverest me from the violent man.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
Therefore I will give thanks unto Thee, O LORD, among the nations, and will sing praises unto Thy name.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
A tower of salvation is He to His king; and showeth mercy to His anointed, to David and to his seed, for evermore.
