Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

Come, let vs reioyce vnto the Lord: let vs sing aloude vnto the rocke of our saluation.

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Let vs come before his face with praise: let vs sing loude vnto him with Psalmes.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

For the Lord is a great God, and a great King aboue all gods.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

In whose hande are the deepe places of the earth, and the heightes of the mountaines are his:

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

To whome the Sea belongeth: for hee made it, and his handes formed the dry land.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Come, let vs worship and fall downe, and kneele before the Lord our maker.

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

For he is our God, and we are the people of his pasture, and the sheepe of his hande: to day, if ye will heare his voyce,

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

Harden not your heart, as in Meribah, and as in the day of Massah in the wildernesse.

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

Where your fathers tempted me, proued me, though they had seene my worke.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»

Fourtie yeeres haue I contended with this generation, and said, They are a people that erre in heart, for they haue not knowen my wayes.

11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»

Wherefore I sware in my wrath, saying, Surely they shall not enter into my rest.