Psaltaren 94
1 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.
God is Lord of veniauncis; God of veniauncis dide freli.
2 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.
Be thou enhaunsid that demest the erthe; yelde thou yeldinge to proude men.
3 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?
Lord, hou longe synneris; hou longe schulen synneris haue glorie?
4 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.
Thei schulen telle out, and schulen speke wickidnesse; alle men schulen speke that worchen vnriytfulnesse.
5 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.
Lord, thei han maad lowe thi puple; and thei han disesid thin eritage.
6 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.
Thei killiden a widowe and a comelyng; and thei han slayn fadirles children and modirles.
7 Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»
And thei seiden, The Lord schal not se; and God of Jacob schal not vndurstonde.
8 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?
Ye vnwise men in the puple, vndirstonde; and, ye foolis, lerne sum tyme.
9 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?
Schal not he here, that plauntide the eere; ethere biholdith not he, that made the iye?
10 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?
Schal not he repreue, that chastisith folkis; which techith man kunnyng?
11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.
The Lord knowith the thouytis of men; that tho ben veyne.
12 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,
Blessid is the man, whom thou, Lord, hast lerned; and hast tauyt him of thi lawe.
13 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.
That thou aswage hym fro yuele daies; til a diche be diggid to the synner.
14 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.
For the Lord schal not putte awei his puple; and he schal not forsake his eritage.
15 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.
Til riytfulnesse be turned in to dom; and who ben niy it, alle that ben of riytful herte.
16 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?
Who schal rise with me ayens mysdoeris; ether who schal stonde with me ayens hem that worchen wickidnesse?
17 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.
No but for the Lord helpide me; almest my soule hadde dwellid in helle.
18 När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:
If Y seide, My foot was stirid; Lord, thi merci helpide me.
19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
Aftir the multitude of my sorewis in myn herte; thi coumfortis maden glad my soule.
20 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,
Whether the seete of wickidnesse cleueth to thee; that makist trauel in comaundement?
21 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?
Thei schulen take ayens the soule of a iust man; and thei schulen condempne innocent blood.
22 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.
And the Lord was maad to me in to refuyt; and my God was maad in to the help of myn hope.
23 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.
And he schal yelde to hem the wickidnesse of hem; and in the malice of hem he schal lese hem, oure Lord God schal lese hem.
