Psaltaren 92

1 En psalm, en sång för sabbatsdagen.

Psalmo-kanto por la tago sabata. Bone estas glori la Eternulon Kaj prikanti Vian nomon, ho Plejaltulo;

2 Det är gott att tacka HERREN och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,

Rakonti matene pri Via boneco Kaj nokte pri Via fideleco,

3 att om morgonen förkunna din nåd, och när natten har kommit din trofasthet,

Sur dekkorda instrumento kaj sur psaltero, Per solenaj sonoj de harpo.

4 med tiosträngat instrument och psaltare, med spel på harpa.

Ĉar Vi ĝojigis min, ho Eternulo, per Viaj agoj; La farojn de Viaj manoj mi prikantos.

5 Ty du gläder mig, HERRE, med dina gärningar; jag vill jubla över dina händers verk.

Kiel grandaj estas Viaj faroj, ho Eternulo! Tre profundaj estas Viaj pensoj.

6 Huru stora äro icke dina verk, o HERRE! Ja, övermåttan djupa äro dina tankar.

Malklerulo ne scias, Kaj malsaĝulo tion ne komprenas.

7 En oförnuftig man besinnar det ej, och en dåre förstår icke sådant.

Kiam malvirtuloj verdestas kiel herbo Kaj ĉiuj malbonaguloj floras, Tio kondukas al ilia ekstermiĝo por eterne.

8 Om ock de ogudaktiga grönska såsom gräs och ogärningsmännen blomstra allasammans, så sker det till fördärv för evig tid.

Kaj Vi estas alta eterne, ho Eternulo.

9 Men du, HERRE, är hög evinnerligen.

Ĉar jen Viaj malamikoj, ho Eternulo, Jen Viaj malamikoj pereas, Diskuras ĉiuj malbonaguloj.

10 Ty se, dina fiender, HERRE, se, dina fiender förgås, alla ogärningsmännen bliva förströdda.

Sed mian kornon Vi altigas kiel la kornon de bubalo; Mi estas oleita per freŝa oleo.

11 Men mitt horn gör du högt såsom vildoxens; jag varder övergjuten med frisk olja.

Kaj mia okulo rigardas miajn malamikojn; Pri la malbonaguloj, miaj kontraŭuloj, aŭdas miaj oreloj.

12 Och med lust får mitt öga skåda på mina förföljare och mina öron höra om de onda som resa sig upp mot mig.

Virtulo verdestas, kiel palmo, Staras alte, kiel cedro sur Lebanon.

13 Den rättfärdige grönskar såsom ett palmträd, såsom en ceder på Libanon växer han till.

Plantitaj en la domo de la Eternulo, Ili verdestas en la kortoj de nia Dio.

14 Ja, sådana äro planterade i HERRENS hus; de grönska i vår Guds gårdar.

Ili floras ankoraŭ en la maljuneco, Estas sukplenaj kaj freŝaj,

15 Ännu när de bliva gamla, skjuta de skott, de frodas och grönska; så för att de skola förkunna att HERREN är rättfärdig, min klippa, han i vilken orätt icke finnes.

Por sciigi, ke la Eternulo estas justa, Mia fortikaĵo, kaj ne ekzistas en Li maljusteco.