Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
O lord God of my salvation, I have cried day and night before you:
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Let my prayer come before you: incline your ear to my cry;
For my soul is full of troubles: and my life draws near to the grave. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
I am counted with them that go down into the pit: I am as a man that has no strength:
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
Free among the dead, like the slain that lie in the grave, whom you remember no more: and they are cut off from your hand.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
You have laid me in the lowest pit, in darkness, in the deeps.
7 Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Your wrath lies hard on me, and you have afflicted me with all your waves. (Selah)
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
You have put away my acquaintance far from me; you have made me an abomination to them: I am shut up, and I cannot come forth.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
My eye mourns by reason of affliction: LORD, I have called daily on you, I have stretched out my hands to you.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
Will you show wonders to the dead? shall the dead arise and praise you? (Selah)
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Shall your loving kindness be declared in the grave? or your faithfulness in destruction?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
Shall your wonders be known in the dark? and your righteousness in the land of forgetfulness?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
But to you have I cried, O LORD; and in the morning shall my prayer prevent you.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
LORD, why cast you off my soul? why hide you your face from me?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
I am afflicted and ready to die from my youth up: while I suffer your terrors I am distracted.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
Your fierce wrath goes over me; your terrors have cut me off.
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
They came round about me daily like water; they compassed me about together.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
Lover and friend have you put far from me, and my acquaintance into darkness.
