Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
A Canticle Psalm to the sons of Korah. Unto the end. For Mahalath, to answer the understanding of Heman the Ezrahite. O Lord, God of my salvation: I have cried out, day and night, in your presence.
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Let my prayer enter in your sight. Incline your ear to my petition.
For my soul has been filled with evils, and my life has drawn near to Hell. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
I am considered to be among those who will descend into the pit. I have become like a man without assistance,
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
idle among the dead. I am like the wounded sleeping in sepulchers, whom you no longer remember, and who have been repelled by your hand.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
They have lain me in the lower pit: in dark places and in the shadow of death.
7 Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Your fury has been confirmed over me. And you have brought all your waves upon me.
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
You have sent my acquaintances far from me. They have set me as an abomination to themselves. I was handed over, yet I did not depart.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
My eyes languished before destitution. All day long, I cried out to you, O Lord. I stretched out my hands to you.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
Will you perform wonders for the dead? Or will physicians raise to life, and so confess to you?
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Could anyone declare your mercy in the sepulcher, or your truth from within perdition?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
Will your wonders be known in the darkness, or your justice in the land of oblivion?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
And I have cried out to you, O Lord, and in early morning, my prayer will come before you.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
Lord, why do you reject my prayer? Why do you turn your face away from me?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
I am poor, and I have been amid hardships from my youth. And, though I have been exalted, I am humbled and disturbed.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
Your wrath has crossed into me, and your terrors have disturbed me.
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
They have surrounded me like water, all day long. They have surrounded me, all at once.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
Friend and neighbor, and my acquaintances, you have sent far away from me, away from misery.
