Psaltaren 77
1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.
“For the leader of the music of the Jeduthunites. A psalm of Asaph.” I call upon God; I cry aloud for help; I call upon God, that he would hear me!
2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
In the day of my trouble I seek the Lord; In the night is my hand stretched forth continually; My soul refuseth to be comforted.
3 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
I remember God, and am disquieted; I think of him, and my spirit is overwhelmed.
4 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
Thou keepest mine eyelids from closing; I am distressed, so that I cannot speak!
5 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
I think of the days of old, —The years of ancient times.
6 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
I call to remembrance my songs in the night; I meditate in my heart, And my spirit inquireth:
7 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
Will the Lord be angry for ever? Will he be favorable no more?
8 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
Is his mercy utterly withdrawn for ever? Doth his promise fail from generation to generation?
9 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
Hath God forgotten to be gracious? Hath he in anger shut up his compassion?
10 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
Then I say, “This is mine affliction, A change in the right hand of the Most High.”
11 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
I remember the deeds of Jehovah; I think of thy wonders of old.
12 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
I meditate on all thy works, And talk of thy doings.
13 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
Thy ways, O God! are holy! Who so great a god as our God?
14 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
Thou art a God who doest wonders; Thou hast manifested thy power among the nations.
15 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
With thy strong arm thou didst redeem thy people, —The sons of Jacob and Joseph.
16 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
The waters saw thee, O God! The waters saw thee, and feared, And the deep trembled.
17 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
The clouds poured out water, The skies sent forth thunder, And thine arrows flew.
18 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
Thy thunder roared in the whirlwind; Thy lightning illumined the world; The earth trembled and shook.
19 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
Thy way was through the sea, And thy path through great waters; And thy footsteps could not be found.
20 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
Thou didst lead thy people like a flock, By the hands of Moses and Aaron.
