Psaltaren 77
1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.
For the excellent musician Ieduthun. A Psalme committed to Asaph. My voyce came to God, when I cryed: my voyce came to God, and he heard me.
2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
In the day of my trouble I sought ye Lord: my sore ranne and ceased not in the night: my soule refused comfort.
3 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
I did thinke vpon God, and was troubled: I praied, and my spirit was full of anguish. (Selah)
4 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
Thou keepest mine eyes waking: I was astonied and could not speake.
5 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
Then I considered the daies of olde, and the yeeres of ancient time.
6 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
I called to remembrance my song in the night: I communed with mine owne heart, and my spirit searched diligently.
7 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
Will the Lord absent him selfe for euer? and will he shewe no more fauour?
8 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
Is his mercie cleane gone for euer? doeth his promise faile for euermore?
9 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
Hath God forgotten to be mercifull? hath he shut vp his teder mercies in displeasure? (Selah)
10 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
And I sayde, This is my death: yet I remembred the yeeres of the right hand of the most High.
11 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
I remembred the workes of the Lord: certainely I remembred thy wonders of olde.
12 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
I did also meditate all thy woorkes, and did deuise of thine actes, saying,
13 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
Thy way, O God, is in the Sanctuarie: who is so great a God as our God!
14 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
Thou art ye God that doest wonders: thou hast declared thy power among the people.
15 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
Thou hast redeemed thy people with thine arme, euen the sonnes of Iaakob and Ioseph. (Selah)
16 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
The waters sawe thee, O God: the waters sawe thee, and were afraide: yea, the depths trembled.
17 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
The cloudes powred out water: the heauens gaue a sounde: yea, thine arrowes went abroade.
18 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
The voyce of thy thunder was rounde about: the lightnings lightened the worlde: the earth trembled and shooke.
19 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
Thy way is in the Sea, and thy paths in the great waters, and thy footesteps are not knowen.
20 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
Thou diddest leade thy people like sheepe by the hand of Moses and Aaron.
