Psaltaren 73

1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

Faarfannaa Asaaf. Dhugumaan Waaqni Israaʼeliif, warra garaan isaanii qulqulluu taʼeef gaarii dha.

2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

Ani garuu miilli koo gufachuu gaʼee, faanni koos mucucaachuu gaʼee ture.

3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

Ani yommuun badhaadhummaa hamootaa argetti, of tuultotatti hinaafeen tureetii.

4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

Isaan hin dhiphatan; dhagni isaaniis fayyaa dha; cimaa dhas.

5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

Rakkinni nama biraatti dhufu isaanitti hin dhufu; isaan akka namoota kaanii dhukkubaan hin dhaʼaman.

6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

Kanaafuu of tuulummaan faaya morma isaanii ti; fincilas akka wayyaatti uffatu.

7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

Iji isaanii coomee alatti dhiibama; hamminni isaan garaatti yaadan dhuma hin qabu.

8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

Isaan ni qoosu; hamminas ni dubbatu; of tuulaa cunqursaadhaan nama doorsisu.

9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

Afaan isaanii samii falmata; arrabni isaaniis lafa dhaala.

10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

Kanaafuu sabni gara isaaniitti dachaʼee bishaan baayʼee dhuga.

11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»

Isaanis, “Waaqni akkamitti beekuu dandaʼaa? Waaqni Waan Hundaa Olii beekumsa qabaa?” jedhu.

12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

Egaa namoonni hamoon akkana; isaan yeroo hunda yaaddoo malee jiraatu; badhaadhummaanis guddachaa deemu.

13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

Yoos ani akkasumaan garaa koo qulqullinaan eeggadhee harka koos akkasumaan dhiqadhe kaa!

14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

Ani guyyaa guutuu dhaʼameera; ganama ganamas adabameera.

15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.

Ani utuu, “Akkana nan dubbadha” jedhee jiraadhee silaa ijoollee kee nan yakkan ture.

16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

Garuu yommuu ani waan kana hunda hubachuu yaaletti, wanni kun hojii dadhabsiisaa natti taʼe.

17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

Kunis hamma ani iddoo qulqullummaa Waaqaa seenutti ture; ergasiis ani galgala isaanii nan hubadhe.

18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

Dhugumaan ati iddoo mucucaataa irra isaan dhaabde; akka isaan kufanii caccabaniifis gad isaan darbatte.

19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

Isaan akkamiin guutumaan guutuutti sodaadhaan fudhatamanii akkuma tasaa barbadaaʼan!

20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

Akkuma abjuun yeroo namni hirribaa dammaqutti taʼu sana, atis yaa Gooftaa, akkasuma yommuu ol kaatu, hawwii garaa isaanii ni busheessita.

21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

Yommuu lubbuun koo gadditee onneen koos waraanamtetti,

22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

ani gowwaa fi wallaalaan ture; fuula kee durattis akka horii nan taʼe.

23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

Taʼus ani yeroo hunda si wajjinan jira; atis harka koo mirgaa ni qabda.

24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

Ati gorsa keetiin na qajeelchita; ergasii immoo ulfinatti na galchita.

25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

Ani samii keessaa eenyunan qaba? Lafa irraas si malee homaa hin fedhu.

26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

Foon koo fi onneen koo dadhabuu dandaʼu; Waaqni garuu jabina garaa koo ti; bara baraanis inni qooda koo.

27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

Warri sirraa fagoo jiran ni badu; atis warra siif hin amanamne hunda ni balleessita.

28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.

Akka ani yaadutti garuu Waaqatti dhiʼaachuun gaarii dha; Waaqayyo Gooftaa daʼoo koo godhadheera; ani hojii kee hunda nan labsa.