Psaltaren 71

1 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.

Éternel, je me suis retiré vers toi; que je ne sois jamais confus!

2 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.

Délivre-moi par ta justice et me fais échapper; incline ton oreille vers moi et sauve-moi!

3 Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.

Sois pour moi un rocher de retraite, où je puisse toujours me retirer; tu as ordonné que je sois sauvé; car tu es mon rocher et ma forteresse.

4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

Mon Dieu, délivre-moi de la main du méchant, de la main du pervers et de l'oppresseur.

5 Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.

Car tu es mon attente, Seigneur Éternel, ma confiance dès ma jeunesse.

6 Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.

Je me suis appuyé sur toi dès ma naissance; c'est toi qui m'as tiré du sein de ma mère; tu es ma louange en tout temps.

7 Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.

J'ai été comme un monstre aux yeux de plusieurs; mais toi, tu es ma forte retraite.

8 Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.

Que ma bouche soit pleine de ta louange et de ta gloire chaque jour!

9 Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.

Ne me rejette pas au temps de la vieillesse; quand ma force s'en va, ne m'abandonne pas!

10 Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:

Car mes ennemis parlent de moi; ceux qui guettent mon âme tiennent conseil ensemble,

11 »Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»

Disant: Dieu l'a abandonné; poursuivez-le et le saisissez, car il n'y a personne qui le délivre.

12 Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.

O Dieu! ne t'éloigne pas de moi; mon Dieu, accours à mon aide!

13 Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.

Que les ennemis de mon âme soient couverts d'opprobre et de honte; que ceux qui cherchent ma perte soient confus, et qu'ils périssent!

14 Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.

Mais moi, j'espérerai toujours, et je te louerai de plus en plus.

15 Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.

Ma bouche racontera chaque jour ta justice et tes délivrances; car je n'en sais pas le nombre.

16 Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

J'irai louant tes grandes œuvres, Seigneur Éternel; je célébrerai ta seule justice.

17 Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.

O Dieu! tu m'as instruit dès ma jeunesse, et jusqu'ici j'ai annoncé tes merveilles.

18 Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.

Et même jusqu'à la vieillesse, jusqu'à la blanche vieillesse, ô Dieu, ne m'abandonne pas; jusqu'à ce que j'aie annoncé la force de ton bras à cette génération, ta puissance à tous ceux qui naîtront,

19 Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?

Et ta justice, ô Dieu, qui est haut élevée. Tu fais de grandes choses. O Dieu! qui est semblable à toi?

20 Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.

Toi qui, m'ayant fait voir plusieurs détresses et plusieurs maux, reviens me rendre la vie, et qui me fais remonter hors des abîmes de la terre.

21 Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.

Tu accroîtras ma grandeur, et tu me consoleras encore.

22 Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

Aussi je te louerai sur l'instrument du luth, pour ta fidélité, ô mon Dieu! Je te psalmodierai sur la harpe, ô Saint d'Israël!

23 Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.

Mes lèvres, et mon âme que tu as rachetée, chanteront de joie quand je te psalmodierai.

24 Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.

Ma langue aussi chaque jour redira ta justice; car ceux qui cherchent mon mal seront honteux et rougiront.