Psaltaren 63

1 En psalm av David, när han var i Juda öken.

Psalmus David, Cum esset in deserto Idumææ. Deus, Deus meus, ad te de luce vigilo. Sitivit in te anima mea, quam multipliciter tibi caro mea.

2 Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.

In terra deserta, et invia, et inaquosa: sic in sancto apparui tibi, ut viderem virtutem tuam, et gloriam tuam.

3 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

Quoniam melior est misericordia tua super vitas: labia mea laudabunt te.

4 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

Sic benedicam te in vita mea: et in nomine tuo levabo manus meas.

5 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

Sicut adipe et pinguedine repleatur anima mea: et labiis exultationis laudabit os meum.

6 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

Si memor fui tui super stratum meum, in matutinis meditabor in te:

7 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.

quia fuisti adiutor meus. Et in velamento alarum tuarum exultabo,

8 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skugga jublar jag.

adhæsit anima mea post te: me suscepit dextera tua.

9 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

Ipsi vero in vanum quæsierunt animam meam, introibunt in inferiora terræ:

10 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

tradentur in manus gladii, partes vulpium erunt.

11 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda. Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.

Rex vero lætabitur in Deo, laudabuntur omnes qui iurant in eo: quia obstructum est os loquentium iniqua.