Psaltaren 62

1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

Til songmeisteren, for Jedutun; ein salme av David. Einast hjå Gud er mi sjæl still, frå honom kjem mi frelsa.

2 Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.

Einast han er mitt fjell og mi frelsa, han er mi borg, dei skal ikkje rikka meg mykje.

3 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.

Kor lenge vil de alle storma inn på ein mann, brjota honom ned som ein hallande mur, ein nedrapa vegg?

4 Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?

Dei samråder seg berre um å støypa honom ned frå hans høgd. Dei likar lygn. Med munnen velsignar dei, men i hjarta bannar dei. (Sela)

5 De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. (Sela)

Einast hjå Gud ver still, mi sjæl, for frå honom kjem mi von.

6 Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.

Einast han er mitt fjell og mi frelsa, mi borg, dei skal ikkje rikka meg.

7 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.

Hjå Gud er mi frelsa og mi æra; mitt sterke fjell, mi livd er i Gud.

8 Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.

Lit på honom all tid, folk, renn dykkar hjarta ut for hans åsyn! Gud er livd for oss. (Sela)

9 Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. (Sela)

Berre fåfengd er menneskjesøner, lygn er mannesøner. I vegtskåli stig dei upp - lettare enn fåfengd alle saman.

10 Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.

Lit ikkje på vald, og set ikkje fåfengd von til ran! Når buet veks, fest ikkje hjarta ved det!

11 Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.

Ein gong hev Gud sagt, tvo gonger hev eg høyrt dette, at styrke høyrer Gud til.

12 En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten; och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.

Og hjå deg, Herre, er miskunn, for du gjev kvar ein etter hans gjerning.