Psaltaren 52

1 För sångmästaren; en sång av David,

In finem, Intellectus David, Cum venit Doeg Idumæus, et nunciavit Sauli: Venit David in domum Achimelech. Quid gloriaris in malitia, qui potens es in iniquitate?

2 när edoméen Doeg kom och berättade för Saul och sade till honom: »David har gått in i Ahimeleks hus.»

Tota die iniustitiam cogitavit lingua tua: sicut novacula acuta fecisti dolum.

3 Varför berömmer du dig av vad ont är, du våldsverkare? Guds nåd varar ju beständigt.

Dilexisti malitiam super benignitatem: iniquitatem magis quam loqui æquitatem.

4 Din tunga far efter fördärv, den är lik en skarp rakkniv, du arglistige.

Dilexisti omnia verba præcipitationis, lingua dolosa.

5 Du älskar ont mer än gott, lögn mer än att tala vad rätt är. (Sela)

Propterea Deus destruet te in finem, evellet te, et emigrabit te de tabernaculo tuo: et radicem tuam de terra viventium.

6 Ja, du älskar allt fördärvligt tal, du falska tunga.

Videbunt iusti, et timebunt, et super eum ridebunt, et dicent:

7 Därför skall ock Gud störta dig ned för alltid, han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda och utrota dig ur de levandes land. (Sela)

ecce homo, qui non posuit Deum adiutorem suum: Sed speravit in multitudine divitiarum suarum: et prævaluit in vanitate sua.

8 Och de rättfärdiga skola se det och frukta, de skola le åt honom:

Ego autem, sicut oliva fructifera in domo Dei, speravi in misericordia Dei in æternum: et in sæculum sæculi.

9 »Se där är den man som icke gjorde Gud till sitt värn, utan förlitade sig på sin stora rikedom, trotsig i sin lystnad!» Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträd i Guds hus; jag förtröstar på Guds nåd alltid och evinnerligen. Jag skall evinnerligen tacka dig för att du har gjort det; och inför dina fromma skall jag förbida ditt namn, ty det är gott.

Confitebor tibi in sæculum quia fecisti: et expectabo nomen tuum, quoniam bonum est in conspectu sanctorum tuorum.