Psaltaren 50
1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.
Zabbuli ya Asafu. Oyo Owaamaanyi, Mukama Katonda, akoowoola ensi okuva enjuba gy’eva okutuuka gy’egwa.
2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.
Katonda ayakaayakana ng’ava mu Sayuuni n’obulungi bw’ekitiibwa kye ekituukiridde.
3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.
Katonda waffe ajja, naye tajja kasirise, omuliro ogusaanyaawo buli kintu gwe gumukulembera, n’omuyaga ogw’amaanyi ne gumwetooloola.
4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:
Akoowoola abali mu ggulu ne ku nsi, azze okusalira abantu be omusango.
5 »Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»
Agamba nti, “Munkuŋŋaanyize abantu bange abaayawulibwa, abaakola nange endagaano nga bawaayo ssaddaaka.”
6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)
Eggulu litegeeza obutuukirivu bwa Katonda kubanga Katonda yennyini ye mulamuzi.
7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.
“Muwulirize, mmwe abantu bange, nange nnaayogera. Ggwe Isirayiri bino bye nkuvunaana: Nze Katonda, Katonda wo.
8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.
Sikunenya lwa ssaddaaka zo, oba ebiweebwayo ebyokebwa by’ossa mu maaso gange bulijjo.
9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;
Sikyakkiriza nte nnume n’emu evudde mu kiralo kyo, wadde embuzi ennume ezivudde mu bisibo byo.
10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;
Kubanga buli nsolo ey’omu kibira yange, awamu n’ente eziri ku nsozi olukumi.
11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.
Ennyonyi zonna ez’oku nsozi nzimanyi, n’ebiramu byonna eby’omu nsiko byange.
12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.
Singa nnumwa enjala sandikubuulidde: kubanga ensi n’ebigirimu byonna byange.
13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?
Ndya ennyama y’ente ennume, wadde okunywa omusaayi gw’embuzi?
14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.
“Owangayo ssaddaaka ey’okwebaza eri Katonda; era otuukirizanga obweyamo bwo eri oyo Ali Waggulu Ennyo.
15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»
Bw’obanga mu buzibu, nnaakuwonyanga, naawe onongulumizanga.”
16 Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,
Naye omubi Katonda amugamba nti, “Lekeraawo okwatulanga amateeka gange, n’endagaano yange togyogerangako.
17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?
Kubanga okyawa okuluŋŋamizibwa, n’ebigambo byange tobissaako mwoyo.
18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.
Bw’olaba omubbi, ng’omukwana; era weetaba n’abenzi.
19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.
Okolima era olimba; olulimi lwo lwogera ebitali bya butuukirivu.
20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!
Muganda wo omwogerako bibi byereere buli kiseera, era owayiriza omwana wa nnyoko yennyini.
21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.
Ebyo byonna obikoze, ne nsirika, n’olowooza nti twenkanankana. Naye kaakano ka nkunenye, ebisobyo byonna mbikulage.
22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:
“Ggwe eyeerabira Katonda, ebyo bisseeko omwoyo, nneme kukuyuzaayuza nga tewali na wa kukuwonya.
23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»
Oyo awaayo ssaddaaka ey’okwebaza angulumiza, era ateekateeka ekkubo ndyoke mulage obulokozi bwa Katonda.”
