Psaltaren 50
1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.
Psaume d’Asaph. Le [Dieu] Fort, Dieu, l’Éternel, a parlé, et a appelé la terre, du soleil levant jusqu’au soleil couchant.
2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.
De Sion, perfection de la beauté, Dieu a fait luire sa splendeur.
3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.
Notre Dieu viendra, et il ne se taira point; un feu dévorera devant lui, et autour de lui tourbillonnera la tempête;
4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:
Il appellera les cieux d’en haut, et la terre, pour juger son peuple:
5 »Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»
Assemblez-moi mes saints, qui ont fait alliance avec moi par [un] sacrifice.
6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)
Et les cieux déclareront sa justice, car Dieu lui-même est juge. (Sélah)
7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.
Écoute, mon peuple, et je parlerai; [écoute], Israël, et je témoignerai au milieu de toi. Moi, je suis Dieu, ton Dieu.
8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.
Je ne te reprendrai pas à cause de tes sacrifices ou de tes holocaustes, qui ont été continuellement devant moi.
9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;
Je ne prendrai pas de taureau de ta maison, ni de boucs de tes parcs;
10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;
Car tout animal de la forêt est à moi, les bêtes sur mille montagnes.
11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.
Je connais tous les oiseaux des montagnes, et ce qui se meut par les champs est à moi.
12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.
Si j’avais faim, je ne te le dirais pas; car le monde est à moi, et tout ce qu’il contient.
13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?
Mangerais-je la chair des gros taureaux, et boirais-je le sang des boucs?
14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.
Sacrifie à Dieu la louange, et acquitte tes vœux envers le Très-haut,
15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»
Et invoque-moi au jour de la détresse: je te délivrerai, et tu me glorifieras.
16 Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,
Mais Dieu dit au méchant: Qu’as-tu à faire de redire mes statuts, et de prendre mon alliance dans ta bouche?
17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?
Toi qui hais la correction, et qui as jeté mes paroles derrière toi.
18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.
Si tu as vu un voleur, tu t’es plu avec lui, et ta portion est avec les adultères;
19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.
Tu livres ta bouche au mal, et ta langue trame la tromperie;
20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!
Tu t’assieds, tu parles contre ton frère, tu diffames le fils de ta mère:
21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.
Tu as fait ces choses-là, et j’ai gardé le silence; – tu as estimé que j’étais véritablement comme toi; [mais] je t’en reprendrai, et je te les mettrai devant les yeux.
22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:
Considérez donc cela, vous qui oubliez Dieu, de peur que je ne déchire, et qu’il n’y ait personne qui délivre.
23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»
Celui qui sacrifie la louange me glorifie; et à celui qui règle sa voie je ferai voir le salut de Dieu.
