Psaltaren 49
1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
Écoutez ceci, vous tous les peuples; prêtez l'oreille, vous tous les habitants du monde!
2 både låga och höga, rika såväl som fattiga.
Enfants du peuple et enfants des grands, le riche aussi bien que le pauvre.
3 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
Ma bouche prononcera des paroles sages, et les pensées de mon cœur sont pleines de sens.
4 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
Je vais prêter l'oreille aux discours sentencieux; j'expose mon énigme au son de la harpe.
5 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
Pourquoi craindrais-je aux jours du malheur, quand l'iniquité de mes adversaires m'environne?
6 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
Ils se confient en leurs biens, ils se glorifient de l'abondance de leurs richesses.
7 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
Mais l'homme ne saurait racheter son frère, ni payer à Dieu sa rançon.
8 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
Car le rachat de leur âme est trop cher, et il ne se fera jamais,
9 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
Pour qu'ils continuent de vivre à perpétuité, et qu'ils ne voient point le tombeau.
10 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
Car on voit que les sages meurent; le fou et l'insensé périssent également, et laissent leurs biens à d'autres.
11 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
Ils pensent que leurs maisons dureront éternellement, et leurs demeures d'âge en âge; ils ont donné leurs noms à leurs terres.
12 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
Mais l'homme ne peut demeurer dans son éclat; il est rendu semblable aux bêtes qui périssent.
13 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)
Telle est la voie sur laquelle ils se fient; et leurs successeurs se plaisent à leurs discours.
14 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)
Ils sont poussés au Sépulcre comme un troupeau; la mort se repaîtra d'eux; les justes domineront sur eux au matin; leur beauté sera consumée dans le Sépulcre, loin de leurs habitations. (Sheol h7585)
15 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)
Mais Dieu rachètera mon âme de la main du Sépulcre, quand il me prendra à lui. (Sélah) (Sheol h7585)
16 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
Ne crains point, quand un homme s'enrichit, quand la gloire de sa maison s'accroît.
17 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
Car, en mourant, il n'emportera rien; sa gloire ne descendra pas après lui.
18 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
Que dans sa vie il rende son âme heureuse, qu'on te loue parce que tu te fais du bien,
19 så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
Tu iras pourtant vers la génération de tes pères, qui ne reverront jamais la lumière.
20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
L'homme qui est en honneur et qui n'a pas d'intelligence, devient semblable aux bêtes qui périssent.
