Psaltaren 35
1 Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
By David. Strive, Jehovah, with my strivers, fight with my fighters,
2 Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;
Take hold of shield and buckler, and rise for my help,
3 drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»
And draw out spear and lance, To meet my pursuers. Say to my soul, 'Thy salvation I [am].'
4 Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.
They are ashamed and blush, those seeking my soul, Turned backward and confounded, Those devising my evil.
5 Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.
They are as chaff before wind, And a messenger of Jehovah driving away.
6 Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.
Their way is darkness and slipperiness, And a messenger of Jehovah their pursuer.
7 Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
For without cause they hid for me their netpit, Without cause they digged for my soul.
8 Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
Meet him doth desolation — he knoweth not, And his net that he hid catcheth him, For desolation he falleth into it.
9 Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.
And my soul is joyful in Jehovah, It rejoiceth in His salvation.
10 Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»
All my bones say, 'Jehovah, who is like Thee, Delivering the poor from the stronger than he, And the poor and needy from his plunderer.'
11 Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.
Violent witnesses rise up, That which I have not known they ask me.
12 De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.
They pay me evil for good, bereaving my soul,
13 Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;
And I — in their sickness my clothing [is] sackcloth, I have humbled with fastings my soul, And my prayer unto my bosom returneth.
14 såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.
As [if] a friend, as [if] my brother, I walked habitually, As a mourner for a mother, Mourning I have bowed down.
15 Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.
And — in my halting they have rejoiced, And have been gathered together, Gathered against me were the smiters, And I have not known, They have rent, and they have not ceased;
16 Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.
With profane ones, mockers in feasts, Gnashing against me their teeth.
17 Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
Lord, how long dost thou behold? Keep back my soul from their desolations, From young lions my only one.
18 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.
I thank Thee in a great assembly, Among a mighty people I praise Thee.
19 Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.
Mine enemies rejoice not over me [with] falsehood, Those hating me without cause wink the eye.
20 Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.
For they speak not peace, And against the quiet of the land, Deceitful words they devise,
21 De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»
And they enlarge against me their mouth, They said, 'Aha, aha, our eye hath seen.'
22 Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.
Thou hast seen, O Jehovah, Be not silent, O Lord — be not far from me,
23 Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
Stir up, and wake to my judgment, My God, and my Lord, to my plea.
24 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.
Judge me according to Thy righteousness, O Jehovah my God, And they do not rejoice over me.
25 Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»
They do not say in their heart, 'Aha, our desire.' They do not say, 'We swallowed him up.'
26 Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.
They are ashamed and confounded together, Who are rejoicing at my evil. They put on shame and confusion, Who are magnifying themselves against me.
27 Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»
They sing and rejoice, who are desiring my righteousness, And they say continually, 'Jehovah is magnified, Who is desiring the peace of His servant.'
28 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.
And my tongue uttereth Thy righteousness, All the day Thy praise!
