Psaltaren 35
1 Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
Of David. Contend, Lord, with those who contend with me, do battle with those who do battle with me.
2 Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;
Grasp shield and buckler, and rise up as my help.
3 drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»
Draw spear and battle-axe, confront those who pursue me. Assure me that you will help me.
4 Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.
Dishonour and shame be on those who are seeking my life! Defeat and confusion on those who are planning my hurt!
5 Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.
As chaff before wind may they be, with the Lord’s angel pursuing them.
6 Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.
Slippery and dark be their way, with his angel thrusting them on.
7 Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
For they wantonly hid their net for me, and dug a pit to destroy me.
8 Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
Upon them may ruin come unawares; may the net which they hid catch themselves, and into the pit may they fall.
9 Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.
Then I will exult in the Lord, and be joyful because of his help;
10 Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»
and all my being will say, ‘Who, O Lord, is like you, who save the helpless from those too strong for them, the poor and the helpless from those who despoil them?’
11 Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.
Violent witnesses rise, and ask of me things that I know not.
12 De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.
Evil for good they requite me, leaving me inwardly comfortless.
13 Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;
But when they were sick, I put on sackcloth, and chastened myself with fasting. I prayed with head bowed low,
14 såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.
as if for my friend or my brother. I went about bowed and in mourning, as one who laments his mother.
15 Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.
When I stumbled, they gleefully gathered, strangers gathered around me, and tore at me without ceasing,
16 Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.
impiously mocking and mocking, bearing their teeth at me.
17 Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
How long, Lord, will you look on? Rescue me from their roaring, my precious life from the lions.
18 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.
I will then give you thanks in the great congregation, and praise you before many people.
19 Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.
Suffer not those to rejoice over me who are falsely my foes, suffer not those who without cause abhor me to wink with the eye.
20 Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.
For it is not peace that they speak of those who are quiet in the land; but treacherous charges they plot.
21 De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»
With wide open mouths they shout, ‘Hurrah! Hurrah! With our own eyes we saw it.’
22 Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.
But you have seen, too, O Lord, keep not silence, O Lord, be not far from me.
23 Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
Bestir you, awake, for my right my God, my Lord, for my cause.
24 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.
You are just, Lord: win for me justice, let them not rejoice over me,
25 Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»
inwardly saying, ‘Hurrah! The desire of our hearts at last! Now we have swallowed him up.’
26 Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.
Shame and confusion together on those who rejoice at my hurt! Clothed with shame and dishonour be those who are haughty to me!
27 Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»
Let such as delight in my cause ring out their gladness, and say evermore, ‘Great is the Lord whose delight is the well-being of his servant.’
28 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.
Then my tongue will tell of your justice, and all the day long of your praise.
