Psaltaren 35
1 Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
[A Psalm] of David. Judge you, O Lord, them that injure me, fight against them that fight against me.
2 Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;
Take hold of shield and buckler, and arise for my help.
3 drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»
Bring forth a sword, and stop [the way] against them that persecute me: say to my soul, I am your salvation.
4 Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.
Let them that seek my soul be ashamed and confounded: let them that devise evils against me be turned back and put to shame.
5 Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.
Let them be as dust before the wind, and an angel of the Lord afflicting them.
6 Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.
Let their way be dark and slippery, and an angel of the Lord persecuting them.
7 Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
For without cause they have hid for me their destructive snare: without a cause they have reproached my soul.
8 Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
Let a snare which they know not come upon them; and the gin which they hid take them; and let them fall into the very same snare.
9 Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.
But my soul shall exult in the Lord: it shall delight in his salvation.
10 Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»
All my bones shall say, O Lord, who is like to you? delivering the poor out of the hand of them that are stronger than he, yes, the poor and needy one from them that spoil him.
11 Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.
Unjust witnesses arose, and asked me of things I new not.
12 De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.
They rewarded me evil for good, and bereavement to my soul.
13 Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;
But I, when they troubled me, put on sackcloth, and humbled my soul with fasting: and my prayer shall return to my [own] bosom.
14 såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.
I behaved agreeably towards them as [if it had been] our neighbor [or] brother: I humbled myself as one mourning and sad of countenance.
15 Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.
Yet they rejoiced against me, and plagues were plentifully brought against me, and I knew [it] not: they were scattered, but repented not.
16 Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.
They tempted me, they sneered at me most contemptuously, they gnashed their teeth upon me.
17 Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
O Lord, when will you look upon me? Deliver my soul from their mischief, mine only-begotten one from the lions.
18 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.
I will give thanks to you even in a great congregation: in an abundant people I will praise you.
19 Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.
Let not them that are mine enemies without a cause rejoice against me; who hate me for nothing, and wink with their eyes.
20 Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.
For to me they spoke peaceably, but imagined deceits in [their] anger.
21 De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»
And they opened wide their mouth upon me; they said Aha, aha, our eyes have seen [it].
22 Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.
You have seen [it], O Lord: keep not silence: O Lord, withdraw not [yourself] from me.
23 Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
Awake, O Lord, and attend to my judgment, [even] to my cause, my God and my Lord.
24 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.
Judge me, O Lord, according to your righteousness, O Lord my God; and let them not rejoice against me.
25 Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»
Let them not say in their hearts, Aha, aha, [it is pleasing] to our soul: neither let them say, We have devoured him.
26 Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.
Let them be confounded and ashamed together that rejoice at my afflictions: let them be clothed with shame and confusion that speak great swelling words against me.
27 Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»
Let them that rejoice in my righteousness exult and be glad: and let them say continually, The Lord be magnified, who desire the peace of his servant.
28 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.
And my tongue shall meditate on your righteousness, [and] on your praise all the day.
