Psaltaren 147

1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

Halleluja! For det er godt å lovsyngja vår Gud, for yndelegt er det, og lovsong høver vel.

2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.

Herren byggjer upp Jerusalem, han samlar dei burtdrivne israelitar.

3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.

Han lækjer deim som hev sundbrote hjarta, og bind um deira verkjande sår.

4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.

Han set tal på stjernorne, han nemner deim alle med namn.

5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.

Stor er vår Herre og veldug i magt, på hans vit er det ikkje mål.

6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.

Herren held dei spaklyndte uppe, dei ugudlege bøygjer han ned til jordi.

7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,

Syng for Herren med takkesong, syng lov for vår Gud med cither!

8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

han som tekkjer himmelen med skyer, han som lagar regn for jordi, han som let det veksa gras på fjelli.

9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.

Han gjev feet for, ramn-ungarne som ropar.

10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.

Han hev ikkje hug til hestens styrke, han hev ikkje hugnad i mannsens leggjer.

11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.

Herren hev hugnad i deim som ottast han, deim som ventar på hans miskunn.

12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.

Jerusalem, prisa Herren, Sion, lova din Gud!

13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.

For stengerne på dine portar hev han gjort faste, han hev velsigna dine born i deg.

14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.

Han gjev dine grensor fred, han mettar deg med den feitaste kveite.

15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.

Han sender sin tale til jordi, fort spring hans ord.

16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.

Han som gjev snø som ull, han strår ut rim som oska.

17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?

Han kastar sin is som småe stykke; kven kann standa for hans kulde?

18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

Han sender sitt ord og smeltar deim, han let vinden sin blåsa, då renn vatn.

19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.

Han hev kunngjort sitt ord for Jakob, sine fyresegner og rettar for Israel.

20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!

Soleis hev han ikkje gjort med noko folk, og hans rettar - deim kjenner dei ikkje. Halleluja!