< Psaltaren 130 >
1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
Out of the depths have I cried unto thee, O YHWH.
2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.
YHWH, hear my voice: let thine ears be attentive to the voice of my supplications.
3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?
If thou, YAH, shouldest mark iniquities, O YHWH, who shall stand?
4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.
But there is forgiveness with thee, that thou mayest be feared.
5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.
I wait for YHWH, my soul doth wait, and in his word do I hope.
6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.
My soul waiteth for YHWH more than they that watch for the morning: I say, more than they that watch for the morning.
7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.
Let Israel hope in YHWH: for with YHWH there is mercy, and with him is plenteous redemption.
8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.
And he shall redeem Israel from all his iniquities.