Psaltaren 127

1 En vallfartssång; av Salomo. Om HERREN icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som bygga därpå. Om HERREN icke bevarar staden, så vakar väktaren fåfängt.

A Canticle in steps: of Solomon. Unless the Lord has built the house, those who build it have labored in vain. Unless the Lord has guarded the city, he who guards it watches in vain.

2 Det är fåfängt att I bittida stån upp och sent gån till vila, och äten eder bröd med vedermöda; detsamma giver han åt sina vänner, medan de sova.

It is in vain that you rise before daylight, that you rise up after you have sat down, you who chew the bread of sorrow. Whereas, to his beloved, he will give sleep.

3 Se, barn äro en HERRENS gåva, livsfrukt en lön.

Behold, the inheritance of the Lord is sons, the reward is the fruit of the womb.

4 Likasom pilar i en hjältes hand, så äro söner som man får vid unga år.

Like arrows in the hand of the powerful, so are the sons of those who have been cast out.

5 Säll är den man som har sitt koger fyllt av sådana. De komma icke på skam, när de mot fiender föra sin talan i porten.

Blessed is the man who has filled his desire from these things. He will not be confounded when he speaks to his enemies at the gate.