< Psaltaren 122 >
1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»
Oluyimba nga balinnya amadaala. Lwa Dawudi. Nasanyuka bwe baŋŋamba nti, “Tugende mu nnyumba ya Mukama!”
2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,
Ebigere byaffe biyimiridde mu miryango gyo, Ayi Yerusaalemi.
3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,
Yerusaalemi yazimbibwa okuba ekibuga ekinywevu ekiyimiridde awamu.
4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.
Eyo ebika byonna gye biraga, ebika bya Mukama, okutendereza erinnya lya Mukama ng’ebiragiro ebyaweebwa Isirayiri bwe biri.
5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.
Eyo entebe ez’okusalirako emisango gye zaateekebwa; z’entebe ez’obwakabaka ez’ennyumba ya Dawudi.
6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.
Musabirenga Yerusaalemi emirembe: “Abo abakwagala bafune ebirungi.
7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!
Emirembe gibeerenga munda w’ebisenge byo; n’amayumba go amanene gabeerenga n’omukisa era nga manywevu.”
8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.
Olwa baganda bange ne mikwano gyange nnaayogeranga nti, “Emirembe gibeerenga mu ggwe.”
9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.
Olw’obulungi bw’ennyumba ya Mukama Katonda waffe, nnaanoonyanga okukulaakulana kwa Yerusaalemi.