Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

Faarfannaa Ol baʼuu. Ani rakkina koo keessatti Waaqayyotti nan iyyadha; innis deebii naa kenna.

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

Yaa Waaqayyo, afaan sobuu fi arraba nama gowwoomsu jalaa na baasi.

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

Yaa arraba gowwoomsituu nana, maaltu siif kennama? Kana caalaas maal godhamta?

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

Inni xiyya loltootaa kan qarameen, barbadaa ibiddaa qacamaatiin si adaba.

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

Ani waanan Meshek keessa taaʼee dunkaanota Qeedaar gidduu jiraadhuuf, anaaf wayyoo!

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

Warra nagaa jibban gidduu, ani yeroo dheeraa jiraadheera.

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

Ani nama nagaa barbaadu dha; isaan garuu yeroo ani dubbadhu lolaaf kakaʼan.