< Psaltaren 120 >
1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.
Y Cantan Quinajulo. JUAGANG si Jeova gui anae chatsagayo, ya jaopeyo.
2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.
Nalibre y antijo, O Jeova, gui mandacon na labios, yan y mafáfababa na jula.
3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?
Jafa unmannae jao, pat jafa mas unmafatinas guiya jago y dacon: na jula?
4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.
Y cadidug y flechan y matatnga, yan y pinigan gago.
5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!
Ae ae guajo, ni taotao tumanoyo guiya Meseg, ya sumagayo gui tiendan Kedar.
6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.
Y antijo sumaga apmam, yan ayo y chumatlie y pas.
7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.
Guajo para pas, lao, anae cumuentosyo, sija para guera.