< Psaltaren 105 >

1 Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
O GIVE thanks unto the Lord; call upon his name: make known his deeds among the people.
2 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.
Sing unto him, sing psalms unto him: talk ye of all his wondrous works.
3 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
Glory ye in his holy name: let the heart of them rejoice that seek the Lord.
4 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
Seek the Lord, and his strength: seek his face evermore.
5 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,
Remember his marvellous works that he hath done; his wonders, and the judgments of his mouth;
6 I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
O ye seed of Abraham his servant, ye children of Jacob his chosen.
7 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.
He is the Lord our God: his judgments are in all the earth.
8 Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,
He hath remembered his covenant for ever, the word which he commanded to a thousand generations.
9 på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.
Which covenant he made with Abraham, and his oath unto Isaac;
10 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
And confirmed the same unto Jacob for a law, and to Israel for an everlasting covenant:
11 han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»
Saying, Unto thee will I give the land of Canaan, the lot of your inheritance:
12 Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.
When they were but a few men in number; yea, very few, and strangers in it.
13 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.
When they went from one nation to another, from one kingdom to another people;
14 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
He suffered no man to do them wrong: yea, he reproved kings for their sakes;
15 »Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»
Saying, Touch not mine anointed, and do my prophets no harm.
16 Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,
Moreover he called for a famine upon the land: he brake the whole staff of bread.
17 då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.
He sent a man before them, even Joseph, who was sold for a servant:
18 Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,
Whose feet they hurt with fetters: he was laid in iron:
19 till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.
Until the time that his word came: the word of the Lord tried him.
20 Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.
The king sent and loosed him; even the ruler of the people, and let him go free.
21 Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;
He made him lord of his house, and ruler of all his substance:
22 han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.
To bind his princes at his pleasure; and teach his senators wisdom.
23 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.
Israel also came into Egypt; and Jacob sojourned in the land of Ham.
24 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,
And he increased his people greatly; and made them stronger than their enemies.
25 de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.
He turned their heart to hate his people, to deal subtilly with his servants.
26 Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.
He sent Moses his servant; and Aaron whom he had chosen.
27 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.
They shewed his signs among them, and wonders in the land of Ham.
28 Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.
He sent darkness, and made it dark; and they rebelled not against his word.
29 Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.
He turned their waters into blood, and slew their fish.
30 Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.
Their land brought forth frogs in abundance, in the chambers of their kings.
31 Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.
He spake, and there came divers sorts of flies, and lice in all their coasts.
32 Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.
He gave them hail for rain, and flaming fire in their land.
33 Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.
He smote their vines also and their fig trees; and brake the trees of their coasts.
34 Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.
He spake, and the locusts came, and caterpillers, and that without number,
35 De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.
And did eat up all the herbs in their land, and devoured the fruit of their ground.
36 Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.
He smote also all the firstborn in their land, the chief of all their strength.
37 Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.
He brought them forth also with silver and gold: and there was not one feeble person among their tribes.
38 Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
Egypt was glad when they departed: for the fear of them fell upon them.
39 Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.
He spread a cloud for a covering; and fire to give light in the night.
40 De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.
The people asked, and he brought quails, and satisfied them with the bread of heaven.
41 Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.
He opened the rock, and the waters gushed out; they ran in the dry places like a river.
42 Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.
For he remembered his holy promise, and Abraham his servant.
43 Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.
And he brought forth his people with joy, and his chosen with gladness:
44 Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,
And gave them the lands of the heathen: and they inherited the labour of the people;
45 för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!
That they might observe his statutes, and keep his laws. Praise ye the Lord.

< Psaltaren 105 >