Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
Hear my prayer, O LORD, and let my cry come to you.
2 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Hide not your face from me in the day when I am in trouble; incline your ear to me: in the day when I call answer me speedily.
3 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
For my days are consumed like smoke, and my bones are burned as an hearth.
4 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
My heart is smitten, and withered like grass; so that I forget to eat my bread.
5 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
By reason of the voice of my groaning my bones stick to my skin.
6 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
I am like a pelican of the wilderness: I am like an owl of the desert.
7 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
I watch, and am as a sparrow alone on the house top.
8 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
My enemies reproach me all the day; and they that are mad against me are sworn against me.
9 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
For I have eaten ashes like bread, and mingled my drink with weeping.
10 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
Because of your indignation and your wrath: for you have lifted me up, and cast me down.
11 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
My days are like a shadow that declines; and I am withered like grass.
12 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
But you, O LORD, shall endure for ever; and your remembrance to all generations.
13 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
You shall arise, and have mercy on Zion: for the time to favor her, yes, the set time, is come.
14 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
For your servants take pleasure in her stones, and favor the dust thereof.
15 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
So the heathen shall fear the name of the LORD, and all the kings of the earth your glory.
16 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
When the LORD shall build up Zion, he shall appear in his glory.
17 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
He will regard the prayer of the destitute, and not despise their prayer.
18 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
This shall be written for the generation to come: and the people which shall be created shall praise the LORD.
19 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
For he has looked down from the height of his sanctuary; from heaven did the LORD behold the earth;
20 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
To hear the groaning of the prisoner; to loose those that are appointed to death;
21 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
To declare the name of the LORD in Zion, and his praise in Jerusalem;
22 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
When the people are gathered together, and the kingdoms, to serve the LORD.
23 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
He weakened my strength in the way; he shortened my days.
24 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
I said, O my God, take me not away in the middle of my days: your years are throughout all generations.
25 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
Of old have you laid the foundation of the earth: and the heavens are the work of your hands.
26 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
They shall perish, but you shall endure: yes, all of them shall wax old like a garment; as a clothing shall you change them, and they shall be changed:
27 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
But you are the same, and your years shall have no end.
28 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
The children of your servants shall continue, and their seed shall be established before you.
