< Ordspråksboken 9 >
1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
Ogummaan mana ishee ijaarratte; utubaa ishee torbanis dhagaa irraa qopheeffate.
2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
Isheen horii qalattee daadhii wayinii ishee bulbulatte; maaddii ishee illee qopheeffatte.
3 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
Tajaajiltoota ishee dubarran ergattee fiixee magaalaa irraa lallabde.
4 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
Isheen warra qalbii hin qabneen akkana jetti; “Isin warri homaa hin beekne hundi as kottaa!
5 »Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
Kottaatii nyaata koo nyaadhaa; daadhii wayinii ani bulbuladhe illee dhugaa.
6 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
Karaa gowwummaa keessanii sana dhiisaatii jiraadhaa; karaa hubannaa irra deemaa.
7 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
“Namni nama namatti qoosu gorsu kam iyyuu ni arrabsama; namni nama hamaa ifatu kam iyyuu ni salphata.
8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
Ati nama namatti qoosu hin ifatin; inni si jibbaatii; nama ogeessa ifadhu; inni si jaallataatii.
9 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
Nama ogeessa gorsi; inni ittuma caalchisee ogeessa taʼaa; nama qajeelaaf barumsa kenni; inni beekumsa isaatti dabalaatii.
10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
“Waaqayyoon sodaachuun jalqaba ogummaa ti; isa Qulqulluu Sana beekuun hubannaa dha.
11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
Karaa kootiin barii jireenya keetii ni dheerata; jireenya kee irrattis waggoonni ni dabalamuutii.
12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
Yoo ati nama ogeessa taate, ogummaan kee si badhaasa; yoo ati kan namatti qoostu taate suma qofatu gidirama.”
13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
Dubartiin gowwaan oduu baayʼifti; isheen raatuu homaa hin beeknee dha.
14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
Isheen balbala mana ishee dura, fiixee magaalaa gubbaa barcuma irra teessee
15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
warra achiin darban, kanneen qajeelanii daandii isaanii irra deeman waamti.
16 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
Isheen warra qalbii hin qabneen akkana jetti. “Isin warri homaa hin beekne hundi as kottaa!
17 »Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»
Bishaan hatan ni miʼaawa; nyaanni dhoksaan nyaatanis guddoo namatti tola!”
18 han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup. (Sheol )
Isaan garuu akka warri duʼan achi jiran, akka keessumoonni ishee dhidhima awwaalaa keessa jiran illee xinnuma beeku. (Sheol )