Ordspråksboken 5
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
My sonne, hearken vnto my wisedome, and incline thine eare vnto my knowledge.
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
That thou maiest regarde counsell, and thy lippes obserue knowledge.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
For the lippes of a strange woman drop as an honie combe, and her mouth is more soft then oyle.
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
But the end of her is bitter as wormewood, and sharpe as a two edged sworde.
Her feete goe downe to death, and her steps take holde on hell. (Sheol h7585)
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
She weigheth not the way of life: her paths are moueable: thou canst not knowe them.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
Heare yee me nowe therefore, O children, and depart not from the wordes of my mouth.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Keepe thy way farre from her, and come not neere the doore of her house,
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
Least thou giue thine honor vnto others, and thy yeeres to the cruell:
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
Least the stranger should be silled with thy strength, and thy labours bee in the house of a stranger,
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
And thou mourne at thine end, (when thou hast consumed thy flesh and thy bodie)
12 och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
And say, How haue I hated instruction, and mine heart despised correction!
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
And haue not obeied the voyce of them that taught mee, nor enclined mine eare to them that instructed me!
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
I was almost brought into all euil in ye mids of the Congregation and assemblie.
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Drinke the water of thy cisterne, and of the riuers out of the middes of thine owne well.
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
Let thy fountaines flow foorth, and the riuers of waters in the streetes.
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
But let them bee thine, euen thine onely, and not the strangers with thee.
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Let thy fountaine be blessed, and reioyce with the wife of thy youth.
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
Let her be as the louing hinde and pleasant roe: let her brests satisfie thee at all times, and delite in her loue continually.
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
For why shouldest thou delite, my sonne, in a strange woman, or embrace the bosome of a stranger?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
For the waies of man are before the eyes of the Lord, and he pondereth all his pathes.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
His owne iniquities shall take the wicked himselfe, and he shall be holden with the cordes of his owne sinne.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
Hee shall die for fault of instruction, and shall goe astray through his great follie.
