Ordspråksboken 29
1 Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.
Ein mann som etter mykje refsing endå er ein stivnakke, vil brått verta broten ulækjeleg sund.
2 När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.
Når rettferdige aukar i tal, då gled seg folket, men når gudlaus mann kjem til styre, sukkar folket.
3 Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.
Den som elskar visdom, gled sin far, men den som gjeng i lag med skjøkjor, øyder eiga si.
4 Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.
Ein konge held landet sitt uppe med rett, men ein skattekrevjar legg det i øyde.
5 Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.
Ein mann som smeikjer for næsten sin, breider ut eit net for føterne hans.
6 En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.
Ein vond manns misgjerd er snara for honom, men rettferdig mann fegnast og gled seg.
7 Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.
Den rettferdige syter for stakarens sak, den gudlause hev ikkje greida på noko.
8 Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.
Spottarar øser upp ein by, men vismenner stiller vreiden.
9 När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.
Når vismann fører sak mot dåren, vert dåren sinna og lær, og kann’kje vera still.
10 De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.
Dei blodfuse hatar ein skuldlaus mann, og stend dei ærlege etter livet.
11 Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.
Alt sitt sinne slepper dåren ut, men vismannen døyver det til slutt.
12 Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.
Agtar ein hovding på lygneord, er alle hans tenarar nidingar.
13 Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.
Fatigmann og valdsmann råkast, Herren gjev deim båe augneljos.
14 Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.
Ein konge som dømer småfolk rett, hans kongsstol stend æveleg fast.
15 Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.
Ris og age gjev visdom, men ein agelaus gut fører skam yver mor si.
16 Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.
Når dei gudlause aukar, so aukar syndi, men dei rettferdige skal sjå med lyst på deira fall.
17 Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.
Aga son din, so vil han vera deg til hugnad og gjeva lostemat til sjæli di.
18 Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.
Utan profetsyn vert folket vilt, men sæl er den som held lovi.
19 Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.
Med ord let trælen seg ikkje tukta, for han skynar deim vel, men bryr seg’kje um deim.
20 Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Ser du ein mann som er snar til å tala, dåren gjev større von enn han.
21 Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.
Kjæler du trælen upp frå hans ungdom, vil han vanvyrda deg til slutt.
22 En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.
Sinna mann valdar trætta, og brålyndt mann gjer mang ei misgjerd.
23 En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.
Mannsens ovmod fører til fall, men den audmjuke vinn seg æra.
24 Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.
Den som helar med tjuven, hatar sitt liv, han høyrer dei tek han i eid, men gjev ingi vitring.
25 Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.
Manne-rædsla legg snaror, men den som lit på Herren, vert berga.
26 Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.
Mange vil te seg fram for ein styrar, men frå Herren fær kvar mann sin rett.
27 En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.
Ein styggedom for rettferdige er ein urettferdig mann, og ein styggedom for den gudlause er den som fer ærleg fram.
