Ordspråksboken 2

1 Min son, om du tager emot mina ord och gömmer mina bud inom dig,

Min son, vill du anamma mitt tal, och min bud när dig behålla,

2 så att du låter ditt öra akta på visheten och böjer ditt hjärta till klokheten,

Så låt din öron gifva akt på vishet, och böj ditt hjerta dertill med flit.

3 ja, om du ropar efter förståndet och höjer din röst till att kalla på klokheten,

Ty om du far derefter med flit, och beder derom;

4 Om du söker efter henne såsom efter silver och letar efter henne såsom efter en skatt,

Om du söker efter henne, såsom efter silfver, och letar efter henne, såsom efter en skatt;

5 då skall du förstå HERRENS fruktan, och Guds kunskap skall du då finna.

Så skall du förstå Herrans fruktan, och Guds kunskap finna.

6 Ty HERREN är den som giver vishet; från hans mun kommer kunskap och förstånd.

Ty Herren gifver vishet, och utaf hans mun kommer vett och förstånd.

7 Åt de redliga förvarar han sällhet, han är en sköld för dem som vandra i ostrafflighet,

Han låter dem redeligom väl gå, och beskärmar de fromma;

8 ty han beskyddar det rättas stigar, och sina frommas väg bevarar han.

Och bevarar dem som rätt göra, och bevarar sina heligas väg.

9 Då skall du förstå rättfärdighet och rätt och redlighet, ja, det godas alla vägar.

Då skall du förstå rättfärdighet, och dom; och fromhet, och allan godan väg.

10 Ty visheten skall draga in i ditt hjärta och kunskapen kännas ljuvlig för din själ,

Om vishet faller dig på hjertat, så att du gerna lärer,

11 eftertänksamheten skall vaka över dig, klokheten skall beskydda dig.

Så skall godt råd bevara dig, och förstånd skall gömma dig;

12 Så skall hon rädda dig från de ondas väg, från män som tala vad vrångt är,

Att du icke råkar in uppå de ondas väg, eller ibland dem som tala det vrångt är;

13 från dem som hava övergivit det rättas stigar. för att färdas på mörkrets vägar,

Och öfvergifva den rätta vägen, och gå mörka stigar.

14 från dem som glädjas att göra om och fröjda sig åt ondskans vrånga väsen,

De der glädjas att göra illa, och äro glade uti sitt onda och vrångvisa väsende;

15 från dem som gå på krokiga stiga och vandra på förvända vägar.

Hvilke sin väg förvända, och följa villstigar;

16 Så skall hon rädda dig ifrån främmande kvinnor, från din nästas hustru, som talar hala ord,

Att du icke råkar in till ens annars hustru, och den icke din är, den slät ord gjfver;

17 från henne som har övergivit sin ungdoms vän och förgätit sin Guds förbund.

Och öfvergi! ver sins ungdoms herra, och förgäter sins Guds förbund;

18 Ty en sådan sjunker med sitt hus ned i döden, och till skuggornas boning leda hennes stigar.

Ty hennes hus böjer sig till döden och hennes gånger till de förtappade;

19 Ingen som har gått in till henne vänder åter Och hittar tillbaka till livets vägar.

Alle de som ingå till henne, de komma intet igen, och fatta icke lifsens väg;

20 Ja, så skall du vandra på de godas väg och hålla dig på de rättfärdigas stigar.

Att du må vandra på en god väg, och blifva på rätta stråtene.

21 Ty de redliga skola förbliva boende i landet och de ostraffliga få stanna kvar däri.

Ty de rättfärdige skola bo i landena, och de fromme skola derinne blifva;

22 Men de ogudaktiga skola utrotas ur landet och de trolösa ryckas bort därur.

Men de ogudaktige skola utu landena utrotade varda, och de föraktare skola derut förgjorde varda.