Ordspråksboken 17
1 Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.
Melior est buccella sicca cum gaudio, quam domus plena victimis cum iurgio.
2 En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.
Servus sapiens dominabitur filiis stultis, et inter fratres hereditatem dividet.
3 Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.
Sicut igne probatur argentum, et aurum camino: ita corda probat Dominus.
4 En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.
Malus obedit linguæ iniquæ: et fallax obtemperat labiis mendacibus.
5 Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.
Qui despicit pauperem, exprobrat Factori eius: et qui ruina lætatur alterius, non erit impunitus.
6 De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.
Corona senum filii filiorum: et gloria filiorum patres eorum.
7 Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.
Non decent stultum verba composita: nec principem labium mentiens.
8 En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.
Gemma gratissima, expectatio præstolantis: quocumque se vertit, prudenter intelligit.
9 Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.
Qui celat delictum, quærit amicitias: qui altero sermone repetit, separat fœderatos.
10 En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.
Plus proficit correptio apud prudentem, quam centum plagæ apud stultum.
11 Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.
Semper iurgia quærit malus: Angelus autem crudelis mittetur contra eum.
12 Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.
Expedit magis ursæ occurrere raptis fœtibus, quam fatuo confidenti in stultitia sua.
13 Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.
Qui reddit mala pro bonis, non recedet malum de domo eius.
14 Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.
Qui dimittit aquam, caput est iurgiorum: et antequam patiatur contumeliam, iudicium deserit.
15 Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.
Qui iustificat impium, et qui condemnat iustum, abominabilis est uterque apud Deum.
16 Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.
Quid prodest stulto habere divitias, cum sapientiam emere non possit? Qui altum facit domum suam, quærit ruinam: et qui evitat discere, incidet in mala.
17 En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.
Omni tempore diligit qui amicus est: et frater in angustiis comprobatur.
18 En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.
Stultus homo plaudet manibus cum spoponderit pro amico suo.
19 Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.
Qui meditatur discordias, diligit rixas: et qui exaltat ostium, quærit ruinam.
20 Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.
Qui perversi cordis est, non inveniet bonum: et qui vertit linguam, incidet in malum.
21 Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.
Natus est stultus in ignominiam suam: sed nec pater in fatuo lætabitur.
22 Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.
Animus gaudens ætatem floridam facit: spiritus tristis exiccat ossa.
23 Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.
Munera de sinu impius accipit, ut pervertat semitas iudicii.
24 Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.
In facie prudentis lucet sapientia: oculi stultorum in finibus terræ.
25 En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.
Ira patris, filius stultus: et dolor matris quæ genuit eum.
26 Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.
Non est bonum, damnum inferre iusto: nec percutere principem, qui recta iudicat.
27 Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.
Qui moderatur sermones suos, doctus et prudens est: et pretiosi spiritus vir eruditus.
28 Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.
Stultus quoque si tacuerit, sapiens reputabitur: et si compresserit labia sua, intelligens.
