Ordspråksboken 14
1 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
Vaimojen viisaus talon rakentaa, mutta hulluus sen omin käsin purkaa.
2 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
Joka vaeltaa oikein, se pelkää Herraa, mutta jonka tiet ovat väärät, se hänet katsoo ylen.
3 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
Hullun suussa on ylpeydelle vitsa, mutta viisaita vartioivat heidän huulensa.
4 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
Missä raavaita puuttuu, on seimi tyhjä, mutta runsas sato saadaan härkien voimasta.
5 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
Uskollinen todistaja ei valhettele, mutta väärä todistaja puhuu valheita.
6 Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
Pilkkaaja etsii viisautta turhaan, mutta ymmärtäväisen on tietoa helppo saada.
7 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
Menet pois tyhmän miehen luota: et tullut tuntemaan tiedon huulia.
8 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
Mielevän viisaus on, että hän vaelluksestaan vaarin pitää; tyhmien hulluus on petos.
9 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
Hulluja pilkkaa vikauhri, mutta oikeamielisten kesken on mielisuosio.
10 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
Sydän tuntee oman surunsa, eikä sen iloon saa vieras sekaantua.
11 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
Jumalattomain huone hävitetään, mutta oikeamielisten maja kukoistaa.
12 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
Miehen mielestä on oikea monikin tie, joka lopulta on kuoleman tie.
13 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
Nauraessakin voi sydän kärsiä, ja ilon lopuksi tulee murhe.
14 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
Omista teistään saa kyllänsä se, jolla on luopunut sydän, mutta itsestään löytää tyydytyksen hyvä mies.
15 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
Yksinkertainen uskoo joka sanan, mutta mielevä ottaa askeleistansa vaarin.
16 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
Viisas pelkää ja karttaa pahaa, mutta tyhmä on huoleton ja suruton.
17 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
Pikavihainen tekee hullun töitä, ja juonittelija joutuu vihatuksi.
18 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
Yksinkertaiset saavat perinnökseen hulluuden, mutta mielevät tiedon kruunuksensa.
19 De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
Pahojen täytyy kumartua hyvien edessä ja jumalattomien seisoa vanhurskaan porteilla.
20 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
Köyhää vihaa hänen ystävänsäkin, mutta rikasta rakastavat monet.
21 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
Syntiä tekee, joka lähimmäistään halveksii, mutta autuas se, joka kurjia armahtaa!
22 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
Eivätkö eksy ne, jotka hankitsevat pahaa? Mutta armo ja totuus niille, jotka hankitsevat hyvää!
23 Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
Kaikesta vaivannäöstä tulee hyötyä, mutta tyhjästä puheesta vain vahinkoa.
24 De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
Viisasten kruunu on heidän rikkautensa, mutta tyhmäin hulluus hulluudeksi jää.
25 Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
Uskollinen todistaja on hengen pelastaja, mutta joka valheita puhuu, on petosta täynnä.
26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
Herran pelossa on vahva varmuus ja turva vielä lapsillekin.
27 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
Herran pelko on elämän lähde kuoleman paulain välttämiseksi.
28 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
Kansan paljous on kuninkaan kunnia, väen vähyys ruhtinaan turmio.
29 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
Pitkämielisellä on paljon taitoa, mutta pikavihaisen osa on hulluus.
30 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
Sävyisä sydän on ruumiin elämä, mutta luulevaisuus on mätä luissa.
31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
Joka vaivaista sortaa, se herjaa hänen Luojaansa, mutta se häntä kunnioittaa, joka köyhää armahtaa.
32 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
Jumalaton sortuu omaan pahuuteensa, mutta vanhurskas on turvattu kuollessaan.
33 I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
Ymmärtäväisen sydämeen ottaa majansa viisaus, ja tyhmien keskellä se itsensä tiettäväksi tekee.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
Vanhurskaus kansan korottaa, mutta synti on kansakuntien häpeä.
35 En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
Taitava palvelija saa kuninkaan suosion, mutta kunnoton hänen vihansa.
