Ordspråksboken 12
1 Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
Qui aime l’instruction aime la connaissance, et qui hait la répréhension est stupide.
2 Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.
L’homme de bien obtient la faveur de par l’Éternel, mais l’homme qui fait des machinations, il le condamne.
3 Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.
L’homme n’est point affermi par la méchanceté, mais la racine des justes n’est pas ébranlée.
4 En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.
Une femme vertueuse est la couronne de son mari, mais celle qui fait honte est comme de la pourriture dans ses os.
5 De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.
Les pensées des justes sont jugement, les desseins des méchants sont fraude.
6 De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.
Les paroles des méchants sont des embûches pour [verser] le sang, mais la bouche des hommes droits les délivrera.
7 De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.
Renversez les méchants, et ils ne sont plus; mais la maison des justes demeure.
8 I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
Un homme est loué d’après sa prudence, mais le cœur perverti est en butte au mépris.
9 Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
Mieux vaut celui qui est d’humble condition, et qui a un serviteur, que celui qui fait l’important et qui manque de pain.
10 Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
Le juste regarde à la vie de sa bête, mais les entrailles des méchants sont cruelles.
11 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
Celui qui laboure sa terre sera rassasié de pain, mais celui qui court après les fainéants est dépourvu de sens.
12 Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.
Le méchant désire la proie des mauvaises gens, mais la racine des justes est productive.
13 Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden
Il y a un mauvais piège dans la transgression des lèvres, mais le juste sort de la détresse.
14 Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
Du fruit de sa bouche un homme est rassasié de biens, et on rendra à l’homme l’œuvre de ses mains.
15 Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
La voie du fou est droite à ses yeux, mais celui qui écoute le conseil est sage.
16 Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
L’irritation du fou se connaît le jour même, mais l’homme avisé couvre sa honte.
17 Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
Celui qui dit la vérité annonce la justice, mais le faux témoin, la fraude.
18 Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.
Il y a tel homme qui dit légèrement ce qui perce comme une épée, mais la langue des sages est santé.
19 Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
La lèvre véridique est ferme pour toujours, mais la langue fausse n’est que pour un instant.
20 De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.
La fraude est dans le cœur de ceux qui machinent le mal, mais il y a de la joie pour ceux qui conseillent la paix.
21 Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
Aucun malheur n’arrive au juste, mais les méchants seront comblés de maux.
22 En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.
Les lèvres menteuses sont en abomination à l’Éternel, mais ceux qui pratiquent la fidélité lui sont agréables.
23 En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
L’homme avisé couvre la connaissance, mais le cœur des sots proclame la folie.
24 De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.
La main des diligents dominera, mais la [main] paresseuse sera tributaire.
25 Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.
L’inquiétude dans le cœur d’un homme l’abat, mais une bonne parole le réjouit.
26 Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
Le juste montre le chemin à son compagnon, mais la voie des méchants les fourvoie.
27 Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
Le paresseux ne rôtit pas sa chasse; mais les biens précieux de l’homme sont au diligent.
28 På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.
La vie est dans le sentier de la justice, et il n’y a pas de mort dans le chemin qu’elle trace.
