Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.
Parabolæ Salomonis, filii David, regis Israel.
2 Av dem kan man lära vishet och tukt,
Ad sciendam sapientiam, et disciplinam:
3 så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.
ad intelligenda verba prudentiæ: et suscipiendam eruditionem doctrinæ, iustitiam, et iudicium, et æquitatem:
4 De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.
ut detur parvulis astutia, adolescenti scientia, et intellectus.
5 Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.
Audiens, sapiens sapientior erit: et intelligens gubernacula possidebit.
6 Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.
Animadvertet parabolam, et interpretationem, verba sapientum, et ænigmata eorum.
7 HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.
Timor Domini principium sapientiæ. Sapientiam, atque doctrinam stulti despiciunt.
8 Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
Audi, fili mi, disciplinam patris tui, et ne dimittas legem matris tuæ:
9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
ut addatur gratia capiti tuo, et torques collo tuo.
10 Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
Fili mi, si te lactaverint peccatores, ne acquiescas eis.
11 Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
Si dixerint: Veni nobiscum, insidiemur sanguini, abscondamus tendiculas contra insontem frustra:
12 såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven; (Sheol h7585)
deglutiamus eum sicut infernus viventem, et integrum quasi descendentem in lacum. (Sheol h7585)
13 allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
Omnem pretiosam substantiam reperiemus, implebimus domos nostras spoliis.
14 dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --
Sortem mitte nobiscum, marsupium unum sit omnium nostrum.
15 då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
Fili mi, ne ambules cum eis, prohibe pedem tuum a semitis eorum.
16 ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
Pedes enim illorum ad malum currunt, et festinant ut effundant sanguinem.
17 Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
Frustra autem iacitur rete ante oculos pennatorum.
18 Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
Ipsi quoque contra sanguinem suum insidiantur, et moliuntur fraudes contra animas suas.
19 Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
Sic semitæ omnis avari, animas possidentium rapiunt.
20 Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
Sapientia foris prædicat, in plateis dat vocem suam:
21 I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
in capite turbarum clamitat, in foribus portarum urbis profert verba sua, dicens:
22 Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?
Usquequo parvuli diligitis infantiam, et stulti ea, quæ sibi sunt noxia, cupient, et imprudentes odibunt scientiam?
23 Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
Convertimini ad correptionem meam: en proferam vobis spiritum meum, et ostendam vobis verba mea.
24 Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,
Quia vocavi, et renuistis: extendi manum meam, et non fuit qui aspiceret.
25 eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
Despexistis omne consilium meum, et increpationes meas neglexistis.
26 därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
Ego quoque in interitu vestro ridebo, et subsannabo, cum vobis id, quod timebatis, advenerit.
27 ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
Cum irruerit repentina calamitas, et interitus quasi tempestas ingruerit: quando venerit super vos tribulatio, et angustia:
28 Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
Tunc invocabunt me, et non exaudiam: mane consurgent, et non invenient me:
29 Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
eo quod exosam habuerint disciplinam, et timorem Domini non susceperint,
30 ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
nec acquieverint consilio meo, et detraxerint universæ correptioni meæ.
31 därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
Comedent igitur fructus viæ suæ, suisque consiliis saturabuntur.
32 Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
Aversio parvulorum interficiet eos, et prosperitas stultorum perdet illos.
33 Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
Qui autem me audierit, absque terrore requiescet, et abundantia perfruetur, timore malorum sublato.
