Matteus 22
1 Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
And Jesus resuming his discourse spake unto them again in parables,
2 »Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.
saying, The kingdom of heaven is like a certain king, who made a wedding-feast for his son;
3 Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
and sent his servants to call those that were invited to the wedding: and they would not come.
4 Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
Then he sent other servants, saying, Tell them that are invited, I have prepared my dinner, my oxen and my fatlings are killed, and all things are ready; come to the wedding.
5 Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.
But they slighted him, and went away, one to his field and another to his merchandize:
6 Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.
and others seized his servants, and shamefully abused them, and slew them.
7 Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.
And when the king heard of it, he was highly provoked, and sent his troops, and destroyed those murderers, and burnt their city.
8 Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
Then saith he to his servants, The feast is ready, but they that were invited were not worthy of it:
9 Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
go therefore into the public streets, and as many as ye meet with invite to the wedding.
10 Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
And those servants went out into the high-ways, and brought in all they met with, both bad and good: and the wedding was filled with guests.
11 Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
But when the king came in to look at the guests, he saw there a man that had not put on a wedding-garment, and saith to him,
12 Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
Friend, how camest thou in here without a wedding-garment? and he was struck speechless.
13 Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
Then said the king to his attendants, Bind him hand and foot, and take him up, and throw him out into the darkness; there shall be weeping and gnashing of the teeth:
14 Ty många äro kallade, men få utvalda.»
for there are many called, but few approved.
15 Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.
Then the pharisees went and consulted how they might insnare Him in his discourse.
16 Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.
And they send to Him their disciples along with the Herodians, saying, Master, we know that thou art a man of truth, and teachest the way of God in truth, neither carest for any man; for thou regardest not the person of men: Tell us therefore what thou thinkest,
17 Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»
Is it lawful to give tribute to Cesar, or not?
18 Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?
But Jesus knew their malice, and said, Why do ye tempt me, ye hypocrites?
19 Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.
Shew me the tribute-money. And they brought Him a Roman Penny.
20 Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»
And He saith unto them, Whose image and inscription is this?
21 De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
They answered, Cesar's. Then saith He unto them, Render therefore to Cesar the things that are Cesar's; and to God the things that are God's.
22 När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.
And when they heard this, they marvelled, and left Him and went away.
23 Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom
On the same day came the sadducees to Him, who say there is no resurrection,
24 och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'
and asked Him, saying, Master, Moses said, If any man die, having no children, his brother shall marry his wife and raise up seed unto his brother.
25 Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.
Now there were with us seven brothers, and the first married and died, and having no issue left his wife to his brother;
26 Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
likewise the second also, and the third, even to seven;
27 Sist av alla dog hustrun.
and last of all the woman died also;
28 Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»
therefore in the resurrection whose wife shall she be of the seven? for they all had her.
29 Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
But Jesus answered them, Ye are mistaken, not knowing the scriptures nor the power of God:
30 Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
for in the resurrection they neither marry nor are given in marriage; but are as the angels of God in heaven.
31 Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:
But concerning the resurrection of the dead, have ye not read what is spoken to you by God,
32 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»
saying, I am the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob? God is not the God of the dead, but of the living.
33 När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
And when the people heard this, they were astonished at his doctrine.
34 Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;
But when the pharisees heard that He had silenced the sadducees,
35 och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:
they gathered together again, and one of them, an interpreter of the law, propounded a question, to try Him,
36 »Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»
and said, Master, which is the greatest commandment in the law?
37 Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
And Jesus said unto him, Thou shalt love the Lord thy God with all thy heart, and with all thy soul, and with all thy mind: this is the first and great command.
38 Detta är det yppersta och förnämsta budet.
And the second is like it,
39 Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'
Thou shalt love thy neighbour as thyself.
40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»
On these two precepts depend all the law and the prophets.
41 Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem
Now while the pharisees were thus gathered together, Jesus asked them,
42 och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»
saying, What think ye of the Messiah? whose son is He? They say unto Him, David's.
43 Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:
He saith unto them, How then does David by inspiration call Him Lord,
44 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
saying, The Lord said unto my Lord, "Sit thou on my right hand, till I make thine enemies thy footstool?"
45 Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»
therefore if David call Him Lord, how is He his son?
46 Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom. Se Penning i Ordförklaringarna.
And no one was able to answer Him a word, nor did any dare, from that day, to ask Him any more such questions.
