Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Lembra-te, Senhor, do que nos tem succedido: considera, e olha o nosso opprobrio.
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
A nossa herdade passou a estranhos, e as nossas casas a forasteiros.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Orphãos somos sem pae, nossas mães são como viuvas.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
A nossa agua por dinheiro a bebemos, por preço vem a nossa lenha.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Padecemos perseguição sobre os nossos pescoços: estamos cançados, e nós não temos descanço.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Aos egypcios estendemos as mãos, e aos syros, para nos fartarem de pão.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Nossos paes peccaram, e já não são: nós levamos as suas maldades.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Servos dominam sobre nós; ninguem ha que nos arranque da sua mão.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Com perigo de nossas vidas trazemos o nosso pão, por causa da espada do deserto.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Nossa pelle se ennegreceu como um forno, por causa do ardor da fome.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Forçaram as mulheres em Sião, as virgens nas cidades de Judah.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Os principes foram enforcados pelas mãos; as faces dos velhos não foram reverenciadas.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Aos mancebos tomaram para moer, e os moços tropeçaram debaixo da lenha.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Os velhos cessaram de se assentarem á porta, os mancebos de sua canção.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Cessou o gozo de nosso coração, converteu-se em lamentação a nossa dança.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Já caiu a corôa da nossa cabeça; ai agora de nós, porque peccámos.
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Portanto desmaiou o nosso coração, por isto se escureceram os nossos olhos.
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
Pelo monte de Sião, que está assolado, as raposas andam por elle.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Tu, Senhor, permaneces eternamente, e o teu throno de geração em geração.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Porque te esquecerias de nós para sempre? porque nos desampararias tanto tempo?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Converte-nos, Senhor, a ti, e nos converteremos: renova os nossos dias como d'antes.
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
Porque nos rejeitarias totalmente? te enfurecerias contra nós em tão grande maneira?
