Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Souviens-toi, Yahweh, de ce qui nous est arrivé, regarde et vois notre opprobre.
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Notre héritage a passé à des étrangers, nos maisons à des inconnus.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Nous sommes orphelins, sans père; nos mères sont comme des veuves.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Nous buvons notre eau à prix d’argent, le bois ne nous vient que pour un salaire.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Nos persécuteurs nous pressent par derrière; nous sommes épuisés; plus de repos pour nous.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Nous tendons la main vers l’Égypte, et vers l’Assyrie, pour nous rassasier de pain.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Nos pères ont péché, ils ne sont plus; et nous, nous portons leurs iniquités!
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Des esclaves dominent sur nous; personne ne nous délivre de leurs mains.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Nous acquérons notre pain au péril de notre vie; devant l’épée du désert.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Notre peau est brûlante comme un four, par suite des ardeurs de la faim.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Ils ont déshonoré les femmes dans Sion, les vierges dans les villes de Juda.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Des chefs ont été pendus par leurs mains; la face des vieillards n’a pas été respectée.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Des adolescents ont porté la meule; des enfants ont chancelé, chargés de bois.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Les vieillards ont cessé d’aller à la porte; les jeunes gens, de jouer de leur lyre.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
La joie de nos cœurs a cessé, nos danses sont changées en deuil.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
La couronne de notre tête est tombée; oui, malheur à nous, car nous avons péché!
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Voici pourquoi notre cœur est malade, pourquoi nos yeux sont obscurcis:
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
c’est parce que la montagne de Sion est désolée, et que les chacals s’y promènent.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Toi, Yahweh, tu sièges éternellement; ton trône subsiste d’âge en âge!
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Pourquoi nous oublierais-tu à jamais, nous abandonnerais-tu pour de si longs jours?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Fais-nous revenir à toi, Yahweh, et nous reviendrons; renouvelle nos jours comme autrefois.
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
Car nous aurais-tu entièrement rejetés, serais-tu irrité contre nous sans mesure?
