Klagovisorna 3
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
[Aleph.] Je suis l’homme qui ai vu l’affliction par la verge de sa fureur.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
Il m’a conduit et amené dans les ténèbres, et non dans la lumière.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
Certes il s’est tourné contre moi, il a tous les jours tourné sa main [contre moi].
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
[Beth.] Il a fait vieillir ma chair et ma peau, il a brisé mes os.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
Il a bâti contre moi, et m’a environné de fiel et de travail.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
Il m’a fait tenir dans des lieux ténébreux, comme ceux qui sont morts dès longtemps.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
[Guimel.] Il a fait une cloison autour de moi, afin que je ne sorte point; il a appesanti mes fers.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Même quand je crie et que j’élève ma voix, il rejette ma requête.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
Il a fait un mur de pierres de taille [pour fermer] mes chemins, il a renversé mes sentiers.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
[Daleth.] Ce m’est un ours qui est aux embûches, et un lion qui se tient dans un lieu caché.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
Il a détourné mes chemins, et m’a mis en pièces, il m’a rendu désolé.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
Il a tendu son arc, et m’a mis comme une butte pour la flèche.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
[He.] Il a fait entrer dans mes reins les flèches dont son carquois est plein.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
J’ai été en risée à tous les peuples, et leur chanson, tout le jour.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
Il m’a rassasié d’amertume, il m’a enivré d’absinthe.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
[Vau.] Il m’a cassé les dents avec du gravier, il m’a couvert de cendre;
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
Tellement que la paix s’est éloignée de mon âme; j’ai oublié ce que c’est que d’être à son aise.
18 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
Et j’ai dit: ma force est perdue, et mon espérance aussi que j’avais en l’Eternel.
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
[Zajin.] Souviens-toi de mon affliction, et de mon pauvre état, qui n’est qu’absinthe et que fiel.
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
Mon âme s’[en] souvient sans cesse, et elle est abattue au dedans de moi.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
[Mais] je rappellerai ceci en mon cœur, [et] c’est pourquoi j’aurai espérance;
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
[Heth.] Ce sont les gratuités de l’Eternel que nous n’avons point été consumés, parce que ses compassions ne sont point taries.
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
Elles se renouvellent chaque matin; [c’est] une chose grande que ta fidélité.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
L’Eternel est ma portion, dit mon âme, c’est pourquoi j’aurai espérance en lui.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
[Teth.] L’Eternel est bon à ceux qui s’attendent à lui, [et] à l’âme qui le recherche.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
C’est une chose bonne qu’on attende, même en se tenant en repos, la délivrance de l’Eternel.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
C’est une chose bonne à l’homme de porter le joug en sa jeunesse.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
[Jod.] Il est assis solitaire et se tient tranquille, parce qu’on l’a chargé sur lui.
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
Il met sa bouche dans la poussière, si peut-être il y aura quelque espérance.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
Il présente la joue à celui qui le frappe; il est accablé d’opprobre.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
[Caph.] Car le Seigneur ne rejette point à toujours.
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
Mais s’il afflige quelqu’un, il en a aussi compassion selon la grandeur de ses gratuités.
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
Car ce n’est pas volontiers qu’il afflige et contriste les fils des hommes.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
[Lamed.] Lorsqu’on foule sous ses pieds tous les prisonniers du monde;
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
Lorsqu’on pervertit le droit de quelqu’un en la présence du Très-haut;
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
Lorsqu’on fait tort à quelqu’un dans son procès, le Seigneur ne le voit-il point?
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
[Mem.] Qui est-ce qui dit que cela a été fait, [et] que le Seigneur ne l’[a] point commandé?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
Les maux, et les biens ne procèdent-ils point de l’ordre du Très-haut?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
Pourquoi se dépiterait l’homme vivant, l’homme, [dis-je], à cause de ses péchés?
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
[Nun.] Recherchons nos voies, et [les] sondons, et retournons jusqu’à l’Eternel.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
Levons nos cœurs et nos mains au [Dieu] Fort qui est aux cieux, [en disant]:
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
Nous avons péché, nous avons été rebelles, tu n’as point pardonné.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
[Samech.] Tu nous as couverts de [ta] colère, et nous as poursuivis, tu as tué, tu n’as point épargné.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
Tu t’es couvert d’une nuée, afin que la requête ne passât point.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
Tu nous as fait être la raclure et le rebut au milieu des peuples.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
[Pe.] Tous nos ennemis ont ouvert leur bouche sur nous.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
La frayeur et la fosse, le dégât et la calamité nous sont arrivés.
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
Mon œil s’est fondu en ruisseaux d’eaux à cause de la plaie de la fille de mon peuple.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
[Hajin.] Mon œil verse des larmes, et ne cesse point, parce qu’il n’y a aucun relâche.
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
Jusques à ce que l’Eternel regarde et voie des cieux.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
Mon œil afflige mon âme à cause de toutes les filles de ma ville.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
[Tsadi.] Ceux qui me sont ennemis sans cause m’ont poursuivi à outrance, comme on chasse après l’oiseau.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
Ils ont enserré ma vie dans une fosse, et ont roulé une pierre sur moi.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
Les eaux ont regorgé par-dessus ma tête; je disais: je suis retranché.
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
[Koph.] J’ai invoqué ton Nom, ô Eternel! d’une des plus basses fosses.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
Tu as ouï ma voix, ne ferme point ton oreille, afin que je n’expire point à force de crier.
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
Tu t’es approché au jour que je t’ai invoqué, et tu as dit: ne crains rien.
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
[Resch.] Ô Seigneur! tu as plaidé la cause de mon âme; et tu as garanti ma vie.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
Tu as vu, ô Eternel! le tort qu’on me fait, fais-moi droit.
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
Tu as vu toutes les vengeances dont ils ont usé, et toutes leurs machinations contre moi.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
[Scin.] Tu as ouï, ô Eternel! leur opprobe et toutes leurs machinations contre moi.
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
Les discours de ceux qui s’élèvent contre moi, et leur dessein qu’ils ont contre moi tout le long du jour.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
Considère quand ils s’asseyent, et quand ils se lèvent, [car] je suis leur chanson.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
[Thau.] Rends-leur la pareille, ô Eternel! selon l’ouvrage de leurs mains.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
Donne-leur un tel ennui qu’il leur couvre le cœur; donne-leur ta malédiction.
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
Poursuis-les en ta colère, et les efface de dessous les cieux de l’Eternel.
