Domarboken 1
1 Efter Josuas död frågade Israels barn HERREN och sade: »Vem bland oss skall först draga upp mot kananéerna och strida mot dem?»
And it came to pass after the death of Joshua, that the sons of Israel asked of Jehovah, saying, Who shall go up for us first against the Canaanites, to fight against them?
2 HERREN sade: »Juda skall göra det; se, jag har givit landet i hans hand.»
And Jehovah said, Judah shall go up. Behold, I have delivered the land into his hand.
3 Då sade Juda till sin broder Simeon: »Drag upp med mig in i min arvslott, och låt oss strida mot kananéerna, så skall jag sedan tåga med dig in i din arvslott.» Så tågade då Simeon med honom.
And Judah said to Simeon his brother, Come up with me into my lot, that we may fight against the Canaanites, and I likewise will go with thee into thy lot. So Simeon went with him.
4 När nu Juda drog ditupp, gav HERREN kananéerna och perisséerna i deras hand, så att de slogo dem vid Besek, tio tusen man.
And Judah went up, and Jehovah delivered the Canaanites and the Perizzites into their hand, and they smote of them in Bezek ten thousand men.
5 Ty vid Besek träffade de på Adoni-Besek och stridde mot honom och slogo så kananéerna och perisséerna.
And they found Adoni-bezek in Bezek, and they fought against him, and they smote the Canaanites and the Perizzites.
6 Och Adoni-Besek flydde, men de förföljde honom och grepo honom och höggo av honom hans tummar och stortår.
But Adoni-bezek fled, and they pursued after him, and caught him, and cut off his thumbs and his great toes.
7 Då sade Adoni-Besek: »Sjuttio konungar med avhuggna tummar och stortår hämtade upp smulorna under mitt bord; efter mina gärningar har Gud nu vedergällt mig.» Sedan förde de honom till Jerusalem, och där dog han.
And Adoni-bezek said, Seventy kings, having their thumbs and their great toes cut off, gathered scraps under my table. As I have done, so God has requited me. And they brought him to Jerusalem, and he died there.
8 Men Juda barn belägrade Jerusalem och intogo det och slogo dess invånare med svärdsegg; därefter satte de eld på staden.
And the sons of Judah fought against Jerusalem, and took it, and smote it with the edge of the sword, and set the city on fire.
9 Sedan drogo Juda barn ned för att strida mot de kananéer som bodde i Bergsbygden, i Sydlandet och i Låglandet.
And afterward the sons of Judah went down to fight against the Canaanites who dwelt in the hill-country, and in the South, and in the lowland.
10 Och Juda tågade åstad mot de kananéer som bodde i Hebron -- vilket fordom hette Kirjat-Arba -- och de slogo Sesai, Ahiman och Talmai.
And Judah went against the Canaanites who dwelt in Hebron (now the name of Hebron was formerly Kiriath-arba), and they smote Sheshai, and Ahiman, and Talmai.
11 Därifrån tågade de åstad mot Debirs invånare. Men Debir hette fordom Kirjat-Sefer.
And from there he went against the inhabitants of Debir. (Now the name of Debir was formerly Kiriath-sepher.)
12 Och Kaleb sade: »Åt den som angriper Kirjat-Sefer och intager det vill jag giva min dotter Aksa till hustru.»
And Caleb said, He who smites Kiriath-sepher, and takes it, I will give to him Achsah my daughter to wife.
13 När då Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre broder, intog det, gav han honom sin dotter Aksa till hustru.
And Othniel the son of Kenaz, Caleb's younger brother, took it, and he gave him Achsah his daughter to wife.
14 Och när hon kom till honom, intalade hon honom att begära ett stycke åkermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned från åsnan. Då sade Kaleb till henne: »Vad önskar du?»
And it came to pass, when she came to him, that she moved him to ask of her father a field. And she alighted from off her donkey, and Caleb said to her, What would thou?
15 Hon sade till honom: »Låt mig få en avskedsskänk; eftersom du har gift bort mig till det torra Sydlandet, må du giva mig vattenkällor.» Då gav Kaleb henne Illitkällorna och Tatitkällorna.
And she said to him, Give me a blessing, since thou have set me in the land of the South, give me also springs of water. And Caleb gave her the upper springs and the nether springs.
16 Och kainéens, Moses svärfaders, barn hade dragit upp från Palmstaden med Juda barn till Juda öken, söder om Arad; de gingo åstad och bosatte sig bland folket där.
And the sons of the Kenite, Moses' brother-in-law, went up out of the city of palm trees with the sons of Judah into the wilderness of Judah, which is in the south of Arad, and they went and dwelt with the people.
17 Men Juda tågade åstad med sin broder Simeon, och de slogo de kananéer som bodde i Sefat; och de gåvo staden till spillo; så fick den namnet Horma.
And Judah went with Simeon his brother, and they smote the Canaanites that inhabited Zephath, and utterly destroyed it. And the name of the city was called Hormah.
18 Därefter intog Juda Gasa med dess område, Askelon med dess område och Ekron med dess område.
Also Judah took Gaza with the border of it, and Ashkelon with the border of it, and Ekron with the border of it.
19 Och HERREN var med Juda, så att de intogo bergsbygden; men de kunde icke fördriva dem som bodde i dalbygden, därför att dessa hade stridsvagnar av järn.
And Jehovah was with Judah, and drove out those of the hill-country. But they could not drive out the inhabitants of the valley because they had chariots of iron.
20 Och de gåvo Hebron åt Kaleb, såsom Mose hade föreskrivit; och han fördrev därifrån Anaks tre söner.
And they gave Hebron to Caleb, as Moses had spoken, and he drove out the three sons of Anak from there.
21 Men jebuséerna, som bodde i Jerusalem, blevo icke fördrivna av Benjamins barn; därför bodde ock jebuséerna kvar bland Benjamins barn i Jerusalem, såsom de göra ännu dag.
And the sons of Benjamin did not drive out the Jebusites who inhabited Jerusalem, but the Jebusites dwell with the sons of Benjamin in Jerusalem to this day.
22 Så drogo ock männen av Josefs hus upp till Betel, och HERREN var med dem.
And the house of Joseph, they also went up against Bethel, and Jehovah was with them.
23 Och männen av Josefs hus läto bespeja Betel, samma stad som fordom hette Lus.
And the house of Joseph sent to spy out Bethel. (Now the name of the city was formerly Luz.)
24 Då fingo deras kunskapare se en man gå ut ur staden, och de sade till honom: »Visa oss var vi kunna komma in i staden, så vilja vi sedan göra barmhärtighet med dig.»
And the spies saw a man come forth out of the city, and they said to him, Show us, we pray thee, the entrance into the city, and we will deal kindly with thee.
25 När han sedan hade visat dem var de kunde komma in i staden, slog de stadens invånare med svärdsegg; men den mannen och hela hans släkt läto de gå.
And he showed them the entrance into the city. And they smote the city with the edge of the sword, but they let the man go and all his family.
26 Och mannen begav sig till hetiternas land; där byggde han en stad och gav den namnet Lus, såsom den heter ännu i dag.
And the man went into the land of the Hittites, and built a city, and called the name of it Luz, which is the name of it to this day.
27 Men Manasse intog icke Bet-Sean med underlydande orter, ej heller Taanak med underlydande orter; och ej heller fördrevo de invånarna i Dor och underlydande orter, ej heller invånarna i Jibleam och underlydande orter, ej heller invånarna i Megiddo och underlydande orter, utan kananéerna förmådde hålla sig kvar där i landet.
And Manasseh did not drive out those of Beth-shean and its towns, nor of Taanach and its towns, nor the inhabitants of Dor and its towns, nor the inhabitants of Ibleam and its towns, nor the inhabitants of Megiddo and its towns, but the Canaanites would dwell in that land.
28 När sedan israeliterna blevo de starkare, läto de kananéerna bliva arbetspliktiga under sig; de fördrevo dem icke heller då.
And it came to pass, when Israel grew strong, that they put the Canaanites to task work, and did not utterly drive them out.
29 Icke heller fördrev Efraim de kananéer som bodde i Geser, utan kananéerna bodde kvar bland dem där i Geser.
And Ephraim did not drive out the Canaanites who dwelt in Gezer, but the Canaanites dwelt in Gezer among them.
30 Sebulon fördrev icke invånarna i Kitron och invånarna i Nahalol, utan kananéerna bodde kvar bland dem, men blevo arbetspliktiga under dem.
Zebulun did not drive out the inhabitants of Kitron, nor the inhabitants of Nahalol, but the Canaanites dwelt among them, and became subject to task work.
31 Aser fördrev icke invånarna i Acko eller invånarna i Sidon, ej heller dem i Alab, Aksib, Helba, Afik och Rehob.
Asher did not drive out the inhabitants of Acco, nor the inhabitants of Sidon, nor of Ahlab, nor of Achzib, nor of Helbah, nor of Aphik, nor of Rehob,
32 Alltså bodde aseriterna bland kananéerna, landets gamla inbyggare; ty de fördrevo dem icke.
but the Asherites dwelt among the Canaanites, the inhabitants of the land, for they did not drive them out.
33 Naftali fördrev icke invånarna i Bet-Semes, ej heller invånarna i Bet-Anat, utan bodde ibland kananéerna, landets gamla inbyggare; men invånarna i Bet-Semes och Bet-Anat blevo arbetspliktiga åt dem.
Naphtali did not drive out the inhabitants of Beth-shemesh, nor the inhabitants of Beth-anath, but he dwelt among the Canaanites, the inhabitants of the land. Nevertheless the inhabitants of Beth-shemesh and of Beth-anath became subject to task work.
34 Men amoréerna trängde undan Dans barn till bergsbygden, ty de tillstadde dem icke att komma ned till dalbygden.
And the Amorites forced the sons of Dan into the hill-country, for they would not allow them to come down to the valley,
35 Och amoréerna förmådde hålla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och Saalbim; men Josefs barns hand blev tung över dem, så att de blevo arbetspliktiga under dessa.
but the Amorites would dwell in mount Heres, in Aijalon, and in Shaalbim. Yet the hand of the house of Joseph prevailed, so that they became subject to task work.
36 Och amoréernas område sträckte sig från Skorpionhöjden, från Sela vidare uppåt. Se noten till 4 Mos 21,3.
And the border of the Amorites was from the ascent of Akrabbim, from the rock, and upward.
