Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Alors Job répondit,
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
« Je sais en vérité qu'il en est ainsi, mais comment l'homme peut-il être juste avec Dieu?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
S'il lui plaît de contester avec lui, il ne peut pas lui répondre une fois sur mille.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
Dieu est sage de cœur et puissant de force. Qui s'est endurci contre lui et a prospéré?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
Il enlève les montagnes, et ils ne le savent pas, quand il les renverse dans sa colère.
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
Il secoue la terre de sa place. Ses piliers tremblent.
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
Il commande au soleil et il ne se lève pas, et scelle les étoiles.
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
Lui seul étend les cieux, et marche sur les vagues de la mer.
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
Il crée l'Ours, Orion et les Pléiades, et les chambres du sud.
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
Il fait de grandes choses qu'on ne peut pas savoir; oui, des choses merveilleuses sans nombre.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
Voici qu'il passe à côté de moi, et je ne le vois pas. Il passe aussi, mais je ne le perçois pas.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
Voici qu'il arrache. Qui peut l'en empêcher? Qui lui demandera: « Que fais-tu?
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
« Dieu ne retire pas sa colère. Les aides de Rahab s'abaissent sous lui.
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
A plus forte raison lui répondrai-je, et choisir mes mots pour argumenter avec lui?
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
Même si j'étais juste, je n'ai pas voulu lui répondre. Je ferais des supplications à mon juge.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
Si j'avais appelé, et qu'il m'ait répondu, pourtant je ne croirais pas qu'il ait écouté ma voix.
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
Car il me brise par une tempête, et multiplie mes blessures sans raison.
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
Il ne me permettra pas de reprendre mon souffle, mais me remplit d'amertume.
19 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
Si c'est une question de force, voici qu'il est puissant! S'il s'agit de justice, « Qui, dit-il, me convoquera?
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Bien que je sois juste, ma propre bouche me condamne. Bien que je sois irréprochable, cela prouvera ma perversité.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
Je suis irréprochable. Je ne me respecte pas. Je méprise ma vie.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
« C'est la même chose. C'est pourquoi je dis qu'il détruit les irréprochables et les méchants.
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
Si le fléau tue soudainement, il se moquera du procès des innocents.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
La terre est livrée entre les mains des méchants. Il couvre les visages de ses juges. Si ce n'est pas lui, alors qui est-ce?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
« Maintenant mes jours sont plus rapides qu'un coureur. Ils s'enfuient. Ils ne voient pas le bien.
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
Ils ont disparu comme les navires rapides, comme l'aigle qui se jette sur sa proie.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
Si je dis: « J'oublierai ma plainte », J'enlèverai mon visage triste, et je me réjouirai,
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
J'ai peur de tous mes chagrins. Je sais que vous ne me tiendrez pas pour innocent.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
Je serai condamné. Alors pourquoi je travaille en vain?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
Si je me lave avec de la neige, et je nettoie mes mains avec de la soude,
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
pourtant tu me plongeras dans le fossé. Mes propres vêtements me feront horreur.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
Car il n'est pas un homme, comme moi, pour que je lui réponde, que nous devrions nous réunir pour juger.
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
Il n'y a pas d'arbitre entre nous, qui pourrait poser sa main sur nous deux.
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Qu'il éloigne de moi son bâton. Que sa terreur ne me fasse pas peur;
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
alors je parlerais, et je ne le craindrais pas, car je ne le suis pas en moi-même.
