Job 6
1 Då tog Job till orda och sade:
| ויען איוב ויאמר |
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
| לו--שקול ישקל כעשי והיתי (והותי) במאזנים ישאו-יחד |
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
| כי-עתה--מחול ימים יכבד על-כן דברי לעו |
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
| כי חצי שדי עמדי--אשר חמתם שתה רוחי בעותי אלוה יערכוני |
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
| הינהק-פרא עלי-דשא אם יגעה-שור על-בלילו |
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
| היאכל תפל מבלי-מלח אם-יש-טעם בריר חלמות |
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
| מאנה לנגוע נפשי המה כדוי לחמי |
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
| מי-יתן תבוא שאלתי ותקותי יתן אלוה |
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
| ויאל אלוה וידכאני יתר ידו ויבצעני |
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
| ותהי-עוד נחמתי-- ואסלדה בחילה לא יחמול כי-לא כחדתי אמרי קדוש |
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
| מה-כחי כי-איחל ומה-קצי כי-אאריך נפשי |
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
| אם-כח אבנים כחי אם-בשרי נחוש |
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
| האם אין עזרתי בי ותשיה נדחה ממני |
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
| למס מרעהו חסד ויראת שדי יעזוב |
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
| אחי בגדו כמו-נחל כאפיק נחלים יעברו |
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
| הקדרים מני-קרח עלימו יתעלם-שלג |
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
| בעת יזרבו נצמתו בחמו נדעכו ממקומם |
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
| ילפתו ארחות דרכם יעלו בתהו ויאבדו |
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
| הביטו ארחות תמא הליכת שבא קוו-למו |
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
| בשו כי-בטח באו עדיה ויחפרו |
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
| כי-עתה הייתם לא תראו חתת ותיראו |
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
| הכי-אמרתי הבו לי ומכחכם שחדו בעדי |
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
| ומלטוני מיד-צר ומיד עריצים תפדוני |
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
| הורוני ואני אחריש ומה-שגיתי הבינו לי |
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
| מה-נמרצו אמרי-ישר ומה-יוכיח הוכח מכם |
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
| הלהוכח מלים תחשבו ולרוח אמרי נואש |
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
| אף-על-יתום תפילו ותכרו על-ריעכם |
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
| ועתה הואילו פנו-בי ועל-פניכם אם-אכזב |
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
| שובו-נא אל-תהי עולה ושבי (ושבו) עוד צדקי-בה |
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
| היש-בלשוני עולה אם-חכי לא-יבין הוות |
