Job 37
1 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
Oui, à ce bruit mon cœur s'épouvante, il s'ébranle et se déplace.
2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
Ecoutez! écoutez le roulement de sa voix, et le murmure qui sort de sa bouche!
3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
Il lui fait parcourir tout le ciel, et Il lance l'éclair jusqu'à l'horizon de la terre.
4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
Aussitôt sa voix mugit, Il tonne de sa voix de majesté, et ne retient plus sa foudre,
5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
Dieu par sa voix produit la merveille du tonnerre; Il fait des choses grandes que nous ne comprenons point.
6 Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
Il dit à la neige: Tombe sur la terre! la pluie et les torrents de pluie attestent sa puissance.
7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
Il engourdit les mains de tous les hommes, afin que tous les humains qui sont ses créatures, reconnaissent ce qu'il est.
8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
Alors les bêtes sauvages gagnent leurs tanières, et sommeillent dans leurs cavernes.
9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
La tempête sort de sa prison, et les vents impétueux amènent la froidure.
10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
Au souffle de Dieu la glace est formée, et les ondes dilatées se condensent;
11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
d'humidité Il charge aussi la nue; Il épand les nuages porteurs de ses feux,
12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
qui tournoient en tout sens, sous sa conduite, pour exécuter tout ce qu'il leur commande, sur la surface du disque de la terre;
13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
tantôt pour punir, si sa terre est coupable, tantôt pour bénir, Il les fait arriver.
14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
O Job, prête l'oreille à ces choses! continue à étudier les miracles de Dieu!
15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
En sais-tu les causes, quand Dieu les fait paraître, et qu'il fait resplendir le feu de sa nuée?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
Comprends-tu le balancement des nues, merveille du Dieu parfaitement sage,
17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
la chaleur que prennent tes vêtements, quand la terre reçoit du midi un air qui accable?
18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
Etendras-tu, comme Lui, le firmament, lui donnant la solidité d'un miroir de fonte?
19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
Apprends-nous ce qu'il nous faut Lui dire? Ah! les ténèbres où nous sommes, nous mettent hors d'état de Lui rien proposer!…
20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
Mes discours lui seront-ils rapportés?… Mais désira-t-on jamais d'être anéanti?
21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
Aussi bien l'on ne regarde point fixement le soleil, quand il brille dans les airs, et qu'un vent passe, et lui rend sa pureté.
22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
Du Septentrion l'on peut bien tirer l'or, mais Dieu oppose un éclat formidable.
23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
Jusqu'au Tout-puissant nous ne saurions pénétrer! Il est éminent par la force et par l'équité, et par une souveraine justice; Il ne rend aucun compte.
24 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
Craignez-le donc, ô hommes; Il n'accorde ses regards à aucun des sages.
