Job 27
1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
Et Job continuant à parler en discours relevés, dit:
2 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
Par le Dieu vivant qui me prive de mon droit, et par le Tout-puissant qui a mis l'amertume dans mon âme,
3 aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
(car je ne perds pas haleine encore, et j'ai toujours dans mes narines le souffle de Dieu)
4 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
non! mes lèvres ne calomnieront pas, et ma langue ne dira rien de faux.
5 Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
Loin de moi la pensée de vous donner raison! Jusqu'à mon dernier soupir, je ne me laisserai pas ravir mon innocence;
6 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
je tiens à ma justice, et je n'y renoncerai point; mon cœur ne me reproche aucun de mes jours.
7 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
Que mon ennemi soit tel que l'impie, et mon adversaire semblable au méchant!
8 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
Eh! quel espoir a l'impie, quand Dieu tranche, quand Il lui arrache sa vie?
9 Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
Dieu écoute-t-Il les cris qu'il pousse, quand l'angoisse l'assaille?
10 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
Est-ce dans le Tout-puissant qu'il cherche sa joie? Est-ce Dieu qu'il invoque dans tous les moments?
11 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
Je veux vous montrer comment agit Dieu, ne pas vous celer la pensée du Tout-puissant.
12 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
Je l'accorde, vous avez bien observé! mais pourquoi tirez-vous une conclusion vaine?
13 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
Tel est bien le lot que Dieu donne à l'impie, et la part que le méchant obtient du Tout-puissant:
14 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
s'il a nombre de fils, c'est une proie pour l'épée, et ses rejetons n'ont pas de pain à manger;
15 De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
ceux qui restent de lui, sont conduits par la mort au tombeau, et leurs veuves ne pleurent point;
16 Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
qu'il entasse l'argent comme la poussière, qu'il se procure un riche vestiaire,
17 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
il l'acquiert, et le juste s'en revêt, et l'homme de bien a son argent en partage;
18 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
il bâtit une maison fragile comme celle de la teigne, comme la guérite qu'élève le garde-champêtre;
19 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
riche il se couche, et il ne se relève pas; il ouvre les yeux, et il n'est plus.
20 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
Comme des eaux les terreurs l'atteignent, la nuit l'ouragan le dérobe,
21 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
le vent d'orient l'enlève et part, et dans un tourbillon le porte loin de ses lieux.
22 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
[Dieu] tire sur lui sans pitié il voudrait par la fuite échapper à Sa main.
23 Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
On l'accompagne de battements de mains et de sifflements, quand il quitte ses lieux.
