Job 18
1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
But Baldad the Suhite responded by saying:
2 Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.
How long will you throw around words? Understand first, and then let us speak.
3 Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?
Why have we been treated like mules, as if we were unworthy before you?
4 Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?
You, who ruins your own soul in your fury, will the earth be forsaken because of you, and will the cliffs be moved from their place?
5 Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.
Will not the light of the impious be put out, and the flame of his fire refuse to shine?
6 Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.
Light will become darkness in his tabernacle, and the lamp that is over him will be extinguished.
7 Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.
His strong steps will be constrained, and his own counsel will cast him down uncontrollably.
8 Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;
For he has caused his own feet to go into a net, and he has walked into its web.
9 snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;
His heel will be held in a snare, and thirst will rage against him.
10 garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.
A trap has been hidden for him in the earth, and a decoy, along his path.
11 Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.
Horrifying things will terrify him everywhere and will entangle his feet.
12 Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.
Let his strength be diminished by famine, and let starvation invade his ribs.
13 Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.
Let it devour the beauty of his skin; let the ancient death consume his arms.
14 Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.
Let his confidence be torn away from his tabernacle, and let ruin trample over him like a king.
15 I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.
Let the companions of he who is not, dwell in his tabernacle; let brimstone rain down upon his tabernacle.
16 Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.
Let his roots be dried up from beneath him, and his harvest be crushed from above.
17 Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.
Let the memory of him perish from the earth, and let not his name be celebrated in the streets.
18 Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.
He will expel him from light into darkness, and he will remove him from the world.
19 Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.
Neither his offspring, nor his descendants, will exist among his people, nor will there be any remnants in his country.
20 Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.
The last will be astonished at his day, and the first will be overcome with horror.
21 Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.
And so, these are the tabernacles of the sinful, and this the place of he who does not know God.
