Job 10

1 Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.

My soul is weary of my life; I will leave my complaint upon myself; I will speak in the bitterness of my soul.

2 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.

I will say unto God, Do not condemn me; show me wherefore you contend with me.

3 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?

Is it good unto you that you should oppress, that you should despise the work of your hands, and shine upon the counsel of the wicked?

4 Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?

Have you eyes of flesh? or see you as man sees?

5 Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,

Are your days as the days of man? are your years as man's days,

6 eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,

That you enquire after mine iniquity, and search after my sin?

7 du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?

You know that I am not wicked; and there is none that can deliver out of your hand.

8 Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!

your hands have made me and fashioned me together round about; yet you do destroy me.

9 Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!

Remember, I plead to you, that you have made me as the clay; and will you bring me into dust again?

10 Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.

Have you not poured me out as milk, and curdled me like cheese?

11 Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.

You have clothed me with skin and flesh, and have fenced me with bones and sinews.

12 Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.

You have granted me life and favour, and your visitation has preserved my spirit.

13 Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:

And these things have you hid in your heart: I know that this is with you.

14 om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.

If I sin, then you mark me, and you will not acquit me from mine iniquity.

15 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.

If I be wicked, woe unto me; and if I be righteous, yet will I not lift up my head. I am full of confusion; therefore see you mine affliction;

16 Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.

For it increases. You hunt me as a fierce lion: and again you show yourself marvellous upon me.

17 Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.

You renew your witnesses against me, and increase your indignation upon me; changes and war are against me.

18 Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,

Wherefore then have you brought me forth out of the womb? Oh that I had given up the spirit, and no eye had seen me!

19 hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.

I should have been as though I had not been; I should have been carried from the womb to the grave.

20 Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,

Are not my days few? cease then, and let me alone, that I may take comfort a little,

21 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,

Before I go whence I shall not return, even to the land of darkness and the shadow of death;

22 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.

A land of darkness, as darkness itself; and of the shadow of death, without any order, and where the light is as darkness.