Jesaja 63

1 Vem är han som kommer från Edom, från Bosra i högröda kläder, så präktig i sin dräkt, så stolt i sin stora kraft? »Det är jag, som talar i rättfärdighet, jag, som är en mästare till att frälsa.»

Idomu kaziga Bozra kumateti'ma za'za kukena'are'ma korankrema hunegeno'ma ne-ea nera iza'e? Iza kini ne'mofo za'za kukena hu'neno hihamu hankaveanena agatre azatrea huno masia hunora ne-e? E'i ana nera Nagragi'na fatgo navu'nava zampinti nanekea nehuanki'na hihamu hankavenireti zamagura vazigahue.

2 Varför är din dräkt så röd? Varför likna dina kläder en vintrampares?

Hanki waini rgama rentra'ma nehazafima wainima rentra ahe'nea vahe'mofo kukenaregama hiazama huno, tamagri kukenaregama kora penimoke'ma hu'neana nazamo anara hu'ne?

3 »Jo, en vinpress har jag trampat, jag själv allena, och ingen i folken bistod mig. Jag trampade dem i min vrede, trampade sönder dem i min förtörnelse. Då stänkte deras blod på mina kläder, och så fick jag hela min dräkt nedfläckad.

Mago vahe'mo'a nagranena mani'neno naza osige'na nagrake waini raga rentra ahe'na regatati hu'noe. Nagrira tusi'a narimpa ahege'na ha' vaheni'a krepima regatiti'ma nehiaza hu'na zamahe'na zamarehapa hugeno, kora zamimo'a rugatati huno maka kukenanirega koramoke hu'ne.

4 Ty en hämndedag hade jag beslutit, och mitt förlossningsår hade kommit.

Nagra vaheni'ama zamagu vazi'na ete'na zamavaregahue hu'nama huhampari'noa kna nagu'afi antahinoankina, zamagu vazi'na ete zmavrenua kafua hago e'ne.

5 Och jag skådade omkring mig, men ingen hjälpare fanns; jag stod där i förundran, men ingen fanns, som understödde mig. Då hjälpte mig min egen arm, och min förtörnelse understödde mig.

Nagrama koana Nagri vahe'ma zamazama hanaza vahera omani'zagena antri hu'noe. E'ina hige'na tusi'a narimpa ahenezmante'na Nagra'a nazanteti zamagu vazi'na ete zamavare'noe. Ana nehugeno Nagri narimpa ahezamo'a mareri'ne.

6 Jag trampade ned folken i min vrede och gjorde dem druckna i min förtörnelse, och jag lät deras blod rinna ned på jorden.»

Tusi'a narimpa ahenezmante'na maka kokankoka vahera zamahe'na rehapati'noe. Ana nehu'na narimpama ahe'zana aka tima nehiaza hu'na zamuge'za nene'za neginagia hu'naze. Ana nehazage'na zamagri korana mopafi eri tagi atre'noe.

7 HERRENS nådegärningar vill jag förkunna, ja, HERRENS lov, efter allt vad HERREN har gjort mot oss, den nåderike mot Israels hus, vad han har gjort mot dem efter sin barmhärtighet och sin stora nåd.

Ra Anumzamo'ma tavesi neranteno so'e avu'avazama hunerantea zanku'ene Ra Anumzamofo agima husgama hunte'zankura huramagesa hugahue. Tamagerfa huno Ra Anumzamo'a asunku zama-areti'ene vagaore avesi zanteti Israeli vahera zamazeri so'e hu'ne. Maka'zama Anumzamo'ma tagri'ma hurante'nea kante anteno tusi'a asunku huranteno taza hu'ne.

8 Ty han sade: »De äro ju mitt folk, barn, som ej svika.» Och så blev han deras frälsare.

Ra Anumzamo'a huno, Ama ana vahera tamagerfa hu'za Nagri vahe fatgo mani'naze. E'ina hu'neanki'za zamagra nagri navurera havi kea osugahaze. Ana nehuno Agra zamagu'vazi ne' mani'ne.

9 I all deras nöd var ingen verklig nöd, ty hans ansiktes ängel frälste dem. Därför att han älskade dem och ville skona dem, förlossade han dem. Han lyfte dem upp och bar dem alltjämt, i forna tider.

Hanki zamagrama knazama eneri'za zamatafima nemani'zageno'a, Ra Anumzamo'enena ana knaza enerino, atazampi mani'ne. Ana nehigeno Agri tavaonte'ma nemania ankeromo zamagrane mani'neno zamagu vazi'ne. Ra Anumzamo'a avesizama'areti'ene asunku zama'areti huno ete zamavare'ne. Hagi korapa'ma mani'za e'naza knafina, maka zupa Ra Anumzamo'a azampi zamavaresga huno e'ne.

10 Men de voro gensträviga, och de bedrövade hans heliga Ande; därför förvandlades han till deras fiende, han själv stridde mot dem.

Hianagi Ra Anumzamofona ke'a rutagre'za zamefi hunemi'za Ruotage Avamu'amofona arimpagna erimi'naze. Ana hazagu huno ete rukrahe huno Ra Anumzamo'a zamagri ha' vahe fore huno Agra'a hara huzmante'ne.

11 Då tänkte hans folk på forna tider, de tänkte på Mose: Var är nu han som förde dem upp ur havet, jämte herdarna för hans hjord? Var är han som lade i deras bröst sin helige Ande,

Anama hutege'za Mosese knafima korapa'ma fore'ma hu'nea zankura zamagesa ete nentahi'za amanage hu'za hu'naze. Hageri amu'nompima kama erifore huno vahe'ane naga'are'ma kegavama nehaza vahe'enema zamavareno'ma e'nea Anumzana iga mani'ne hu'za nehu'za, Agra Ruotage Avamu'ama atregeno amunozamifima enemanino,

12 var är han som lät sin härliga arm gå fram vid Moses högra sida, han som klöv vattnet framför dem och så gjorde sig ett evigt namn,

hankavenentake azanu Mosesena azantamaga kaziga hankavea nemino, hagerina refkohu kanti kama huno kana erifore hige'za kantu kazigama vu'nazana, Ra Anumzamo'a agri agimo'ma agi'ama mevava hanigu anara hu'ne.

13 han som lät dem färdas genom djupen, såsom hästar färdas genom öknen, utan att stappla?

Hagerimo'ma amefenkame'ma tami'nefina agra'a ugota huno nevuno zamavareno vu'ne. Hagi hosi afumo'za hagege kokampima viaza hu'za vu'nazanagi, trakara hu'za omase'naze.

14 Likasom när boskapen går ned i dalen så fördes de av HERRENS Ande till ro. Ja, så ledde du ditt folk och gjorde dig ett härligt namn.

Hagi bulimakao afumo'za agupofi umani fru hazankna huno, Ra Anumzamofo Avamumo'a mani fru zami'ne. E'inahu avu'avaza hunka vaheka'a kegava hunka zamavarenka ne-enka Rankagia eri'nane.

15 Skåda ned från himmelen och se härtill från din heliga och härliga boning. Var äro nu din nitälskan och dina väldiga gärningar, var är ditt hjärtas varkunnsamhet och din barmhärtighet? De hålla sig tillbaka från mig.

Ra Anumzamoka monafinka masanentake huno hankave'ane kumapintira, kefenkma atenka tagrira tago. Inantega tusia hihamu hankaveka'a me'ne? Kagra kasunkura hurantenka knare kavukvara hunorantane.

16 Du är ju dock vår fader; ty Abraham vet icke av oss, och Israel känner oss icke. Men du, HERRE, är vår fader; »vår förlossare av evighet», det är ditt namn.

Abrahamu'a tageno antinora osigeno, Israeli'a tagenira osu'neanagi, kagra nerfaga mani'nane. Kagra Ra Anumzamoka tagri nerfaga mani'nenka, korapama tagu'vazinka tavre'nana ne' mani'nane.

17 Varför, o HERRE, låter du oss då gå vilse från dina vägar och förhärdar våra hjärtan, så att vi ej frukta dig? Vänd tillbaka för dina tjänares skull, för din arvedels stammars skull.

Ra Anumzamoka na'a higenka tatranketa kagri kana novaririta, tagu'a kafana erinegita, kagrira korora huganteta kagorga nomanune? Hagi nagri eri'za vahe mani'neta, Nagri naganofi mani'nazema hanunka, rukrahe hunka tagritega ete eno.

18 Allenast helt kort fick ditt heliga folk behålla sin besittning; våra ovänner trampade ned din helgedom.

Ruotage'ma hu'nea mono nonka'a osi'a knafi ruotge vahekamota erita mani'nonane. Hianagi menina tagri ha' vahe'mo'za ha' eme huranteza ana mono nona eme eri haviza nehu'za, zamagiareti renkrare re'naze.

19 Det är oss nu så, som om du aldrig hade varit herre över oss, om om vi ej hade blivit uppkallade efter ditt namn.

Kagra hunka nagri vahe mani'naze hunka tagi nehunka kegava hurante'nananagi, ana'ma huozmante'nana vahe'mo'zama nehazankna tavutava nehuta, kagri kagima nohaza vahe'mo'za nehazankna tavutava nehu'ne.