Hebreerbrevet 10
1 Ty lagen innehåller en skugga av det tillkommande goda, men framställer icke tingen i deras verkliga gestalt; därför kan den aldrig genom de offer som ständigt frambäras, år efter år på samma sätt, fullkomna dem som framträda med sådana.
Umbram enim habens lex futurorum bonorum, non ipsam imaginem rerum: per singulos annos, eisdem ipsis hostiis quas offerunt indesinenter, numquam potest accedentes perfectos facere:
2 Annars skulle man väl hava upphört att offra, då ju de som så förrättade sin gudstjänst icke mer kunde veta med sig någon synd, sedan de en gång hade blivit renade.
alioquin cessassent offerri: ideo quod nullam haberent ultra conscientiam peccati, cultores semel mundati:
3 Men just i offren ligger en årlig påminnelse om synd.
sed in ipsis commemoratio peccatorum per singulos annos fit.
4 Ty omöjligt är att tjurars och bockars blod skulle kunna borttaga synder.
Impossibile enim est sanguine taurorum et hircorum auferri peccata.
5 Därför säger han vid sitt inträde i världen: »Slaktoffer och spisoffer begärde du icke, men en kropp beredde du åt mig;
Ideo ingrediens mundum dicit: Hostiam et oblationem noluisti: corpus autem aptasti mihi:
6 i brännoffer och syndoffer fann du icke behag.
holocautomata pro peccato non tibi placuerunt.
7 Då sade jag: 'Se, jag kommer -- i bokrullen är skrivet om mig -- för att göra din vilja, o Gud.'»
Tunc dixi: Ecce venio: in capite libri scriptum est de me: Ut faciam, Deus, voluntatem tuam.
8 Sedan han först har sagt: »Slaktoffer och spisoffer, brännoffer och syndoffer begärde du icke, och i sådana fann du icke behag» -- och dock frambäras de efter lagen --
Superius dicens: Quia hostias, et oblationes, et holocautomata pro peccato noluisti, nec placita sunt tibi, quæ secundum legem offeruntur,
9 säger han vidare: »Se, jag kommer för att göra din vilja.» Så tager han bort det förra, för att sätta det andra i stället.
tunc dixi: Ecce venio, ut faciam, Deus, voluntatem tuam: aufert primum, ut sequens statuat.
10 Och i kraft av denna »vilja» hava vi blivit helgade, därigenom att Jesu Kristi »kropp» en gång för alla har blivit offrad.
In qua voluntate sanctificati sumus per oblationem corporis Jesu Christi semel.
11 Och alla andra präster stå dag efter dag i sin tjänst och frambära gång på gång enahanda offer, som dock aldrig kunna borttaga synder;
Et omnis quidem sacerdos præsto est quotidie ministrans, et easdem sæpe offerens hostias, quæ numquam possunt auferre peccata:
12 men sedan denne har framburit ett enda offer för synderna, sitter han för beständigt på Guds högra sida
hic autem unam pro peccatis offerens hostiam, in sempiternum sedet in dextera Dei,
13 och väntar nu allenast på att »hans fiender skola bliva lagda honom till en fotapall».
de cetero exspectans donec ponantur inimici ejus scabellum pedum ejus.
14 Ty med ett enda offer har han för beständigt fullkomnat dem som bliva helgade.
Una enim oblatione, consummavit in sempiternum sanctificatos.
15 Härom vittnar jämväl den helige Ande för oss. Ty sedan Herren hade sagt:
Contestatur autem nos et Spiritus Sanctus. Postquam enim dixit:
16 »Detta är det förbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar», säger han: »Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinnen skall jag skriva dem»;
Hoc autem testamentum, quod testabor ad illos post dies illos, dicit Dominus, dando leges meas in cordibus eorum, et in mentibus eorum superscribam eas:
17 och vidare: »Deras synder och deras orättfärdiga gärningar skall jag aldrig mer komma ihåg.»
et peccatorum, et iniquitatum eorum jam non recordabor amplius.
18 Men där förlåtelse för dessa är given, där behöves icke mer något offer för synd.
Ubi autem horum remissio: jam non est oblatio pro peccato.
19 Eftersom vi nu, mina bröder, hava en fast tillförsikt att få gå in i det allraheligaste i och genom Jesu blod,
Habentes itaque, fratres, fiduciam in introitu sanctorum in sanguine Christi,
20 i det att han åt oss har invigt en ny och levande väg ditin genom förlåten -- det är genom sitt kött --
quam initiavit nobis viam novam, et viventem per velamen, id est, carnem suam,
21 och eftersom vi hava en stor överstepräst över Guds hus,
et sacerdotem magnum super domum Dei:
22 så låtom oss med uppriktiga hjärtan gå fram i full trosvisshet, bestänkta till våra hjärtan och därigenom renade från ett ont samvete, och till kroppen tvagna med rent vatten.
accedamus cum vero corde in plenitudine fidei, aspersi corda a conscientia mala, et abluti corpus aqua munda,
23 Låtom oss oryggligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har givit oss löftet, han är trofast.
teneamus spei nostræ confessionem indeclinabilem (fidelis enim est qui repromisit),
24 Och låtom oss akta på varandra för att uppliva varandra till kärlek och goda gärningar;
et consideremus invicem in provocationem caritatis, et bonorum operum:
25 låtom oss icke övergiva vår församlingsgemenskap, såsom somliga hava för sed, utan må vi förmana varandra -- detta så mycket mer som I sen huru »dagen» nalkas.
non deserentes collectionem nostram, sicut consuetudinis est quibusdam, sed consolantes, et tanto magis quanto videritis appropinquantem diem.
26 Ty om vi med berått mod synda, sedan vi hava undfått kunskapen om sanningen, så återstår icke mer något offer för våra synder,
Voluntarie enim peccantibus nobis post acceptam notitiam veritatis, jam non relinquitur pro peccatis hostia,
27 utan allenast en förskräcklig väntan på dom och glöden av en eld som skall förtära motståndarna.
terribilis autem quædam exspectatio judicii, et ignis æmulatio, quæ consumptura est adversarios.
28 Den som föraktar Moses' lag, han skall »efter två eller tre vittnens utsago» dödas utan barmhärtighet;
Irritam quis faciens legem Moysi, sine ulla miseratione duobus vel tribus testibus moritur:
29 huru mycket svårare straff tron I icke då att den skall anses värd, som förtrampar Guds Son och aktar förbundets blod för orent -- det i vilket han har blivit helgad -- och som smädar nådens Ande!
quanto magis putatis deteriora mereri supplicia qui Filium Dei conculcaverit, et sanguinem testamenti pollutum duxerit, in quo sanctificatus est, et spiritui gratiæ contumeliam fecerit?
30 Vi veta ju vem han är som sade: »Min är hämnden; jag skall vedergälla det», och åter: »Herren skall döma sitt folk.»
Scimus enim qui dixit: Mihi vindicta, et ego retribuam. Et iterum: Quia judicabit Dominus populum suum.
31 Det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer.
Horrendum est incidere in manus Dei viventis.
32 Men kommen ihåg den förgångna tiden, då I, sedan ljuset hade kommit till eder, ståndaktigt uthärdaden mången lidandets kamp
Rememoramini autem pristinos dies, in quibus illuminati, magnum certamen sustinuistis passionum:
33 och dels själva genom smälek och misshandling bleven gjorda till ett skådespel för världen, dels leden med andra som fingo genomgå sådant.
et in altero quidem opprobriis et tribulationibus spectaculum facti: in altero autem socii taliter conversantium effecti.
34 Ty I haven delat de fångnas lidanden och med glädje underkastat eder att bliva berövade edra ägodelar. I vissten nämligen att I haven en egendom som är bättre och bliver beståndande.
Nam et vinctis compassi estis, et rapinam bonorum vestrorum cum gaudio suscepistis, cognoscentes vos habere meliorem et manentem substantiam.
35 Så kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor lön.
Nolite itaque amittere confidentiam vestram, quæ magnam habet remunerationem.
36 I behöven nämligen ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få vad utlovat är.
Patientia enim vobis necessaria est: ut voluntatem Dei facientes, reportetis promissionem.
37 Ty »ännu en helt liten tid, så kommer den som skall komma, och han skall icke dröja;
Adhuc enim modicum aliquantulum, qui venturus est, veniet, et non tardabit.
38 och min rättfärdige skall leva av tro. Men om någon drager sig undan, så finner min själ icke behag i honom».
Justus autem meus ex fide vivit: quod si subtraxerit se, non placebit animæ meæ.
39 Dock, vi höra icke till dem som draga sig undan, sig själva till fördärv; vi höra till dem som tro och så vinna sina själar.
Nos autem non sumus subtractionis filii in perditionem, sed fidei in acquisitionem animæ.
